Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin riktats mot vedergällningstanken, budet att vända vänstra kindbenet till, när man blifvit slagen på det högra, har dock också det om talio så starkt vittnande språket: “med den dom, hvarmed I dömen, skolen I varda dömda, och med det mått, hvarmed I mäten, skall det mätas åt eder“. Dylika satsers oförenlighet ådagalägga meningsbrytningen om denna centrala lifsfråga, och i annat sammanhang lägger aposteln ju i Jesu mun det omstridda ord, med hvilket teologer och jesuiter genom sekler gifvit skarprättarens funktion — statens mest
uttrycksfulla talio — kristendomens helgd, ordet ,den som griper till svärd, skall med svärd förgås".
I det föregående äro de gamla kulturfolkens meningar om vedergällningstanken skärskådade. Turen kommer nu till de nya germanska folk, som i medeltiden bildade Europas statssystem. Från sin ungdoms- och kamptid kände de naturligtvis som alla naturfolk blodshämndens helgd. Alla de källor, ur hvilka vi hämta vår kunskap om deras lifsbetraktelser och lefnadsvanor, berätta detta från alla nejder — krönikor, krigssånger, hjältedikter och sagor. Ett blodshämndens dåd är den spanske nationalhjältens första vapenbragd, då Cid, ännu gosse, hembär till sin orkeslöse fader hans förorättares, Don Gormaz’ hufvud, och gå vi från Hercules stoder till germanvärldens nordligaste utpost, Island, lågar där blodshämnden lika starkt bland isjöklarna. Den gamle Njál bränner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
