Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-ett blef det eljest så söndrade Europa, dess alla stridande svartklädda präster och teologer ense mot 1500-talets slut, och det var om människosläktets ursprungliga och oförbätterliga fördärf, fortplantadt med Adams säd, hvars ondska ej den hårdaste tukt kunde drifva ur arfsyndens lekamen. En gammal tysk lärd, Jacob Döpler, utgaf år 1693 ett stort arbete i två delar, som han kallade “Kropps- och lifsstraffens skådebana“. Det var en kriminalistisk atlas, en straffets världskarta, och titeln kunde tillämpas på hela seklet, ty detta var ett straffets gyllene århundrade med bödlar och profosser i outtröttligt arbete. Vedergällningens dogmatik predikades med religiös hänförelse från predikstolar och schavotter, ty gudomen själf betraktades — som en historisk kriminalist, Herz, sagt — såsom yttersta målsägare.
Det är sålunda icke underligt, att talio fortfarande förekom i lagstiftning såväl som i allmän rättsuppfattning. Till och med rättsfilosofiens förste store förnyare under denna tidrymd, Hugo Grotius, hvilkens blick var öppen för samhällets välfärdssyften och hvilkens hjärta var värmdt af human människokärlek, gör dock vedergällningstanken till den innersta kärnan i sin förklaring af straffets väsen, sådan den framträder i den berömda och ständigt anförda definitionen: “malum passionis quod infligiter ob malum actionis“. Men visserligen tänker Grotius icke detta som en mekanisk afmätning utifrån af brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
