Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Linnés Nemesislära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser jag helst att så litet som giörligt är därom taltes, ty det giör altid mera ondt än godt och upwäcker invidiam, som störtar alt.“
Samtidigt vittnar en liten förtjusande biljett till kaptenen på Wallenbergs galeja, Ekeberg, med tacksägelse för att denne förverkligat en af Linnés ifrigaste botaniska drömmar — att föra till Sverige en lefvande tebuske — hur Nemesis ständigt var i den gamle forskarens själ. “Sannerligen om det är the, skall jag giöra herr Captenens namn beständigare än Alexandri Magni. Men jag är säker att de aldrig komma oskadde till Upsala. Ödet står altid emot för stora saker ... Käre, tala ej för någon härom, ne audiat nemesis.“
Detta är, som man ser, alldeles den antika uppfattningen af Nemesis och makternas afund. Nemesis och Invidia bilda för Linné ett samhörigt begreppspar. Afunden — hvilken man, hufvudet högre än mängden, har ej känt den kungliga svenska afundsjukan — lurar kring all storhet och framgång. Dess hesa korpröst ropar ständigt på Nemesis, hvilken — som Leibniz skrifver i sin Theodicée — finner behag i att förnedra alla, som äro för lyckliga.
Men dessa halft skämtsamma yttranden i Linnés bref få en djupare förklaring genom hans nyktrare anteckningar öfver Nemesis Divina. Kända genom mer eller mindre fullständiga publikationer af Elias och Thore Fries, hafva dessa aldrig varit tryckta i sin helhet, men äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
