Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Linnés Nemesislära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXI: 30.)“ Detta sista stycke med sina tankesprång gifver hela Linnés Nemesistro — tron på Guds oblidkeliga vedergällning såsom en styrka, en verkande kraft, rastlöst arbetande i det fördolda, snärjande brottslingen i ett nät, till hvilket han själf knyter de sista och fångande maskorna.
Att stå utom detta förbrytelsens och straffets osynliga nät är en ständig bön att bedja Guds barmhärtighet om; och som vår hjälp finns — utom lydnaden för hans bud — endast saktmodigheten, ödmjukheten, uppoffringen af den egna stoltheten och hämnden: “Låt oss smyga och ej stånga oss genom werlden, modo ne audiat Nemesis.“
Den speciella delen utgöres som bekant af en massa drag ur historien och det samtida lifvet, som skola bestyrka Linnés teorier. Vi lämna de historiska sammanställningarna alldeles åt sitt värde. Liksom så många andra dylika skola de inprägla sanningen af Schillers bekanta “Die Weltgeschichte ist das Weltgericht“. Liksom så många andra handskas de tämligen ovarsamt med häfdens i sig själf ofta så osäkra och svårtydda fakta. Dock gör Linné — som en ännu lefvande efterföljare — Aug. Strindberg — en analogilek öfver tider och evigheter, med sublim likgiltighet för sådana små tidsskillnader som ett och annat sekel. Han säger sig med exempel ur den romerska kejsarhistorien visa, att endast de goda fingo dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
