Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fabler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känner alls icke en sådan längtan”. — ”Nå, så blif
då der du är!” ropade vildgässen; ”men vi måste följa
vår kallelse”.
Och så flögo de vidare. — ”Jag måste väl le”,
sade den förnärmade gåsen; ”att låta sig af sådana
griller lockas bort ifrån den goda maten och fara
efter det ovissa i stället för det vissa! Nej, dertill är
jag för klok”. Och så sänkte hon åter sin näbb djupt
ned i det fulla tråget.
Men ack! dagen derpå blef hon ömkligen slagtad.
En svulten räf ser längst i skogen
En högröd frukt, som lyser fram
Ifrån en präktig rönn med hög och reslig stam.
Den frukten syns ej endast mogen,
Hon verkligen så är. — För räfven, tänk, hvad fynd!
Han aktar ej för någon synd,
Om hela årets skörd han kunde åt sig röfva.
Hans fötter ej på jorden töfva;
I några skutt han hinner dit.
För trädet visar han sitt nit
Och hoppar deromkring med outtröttlig flit,
Att till de sköna bär sig svänga,
Som, för att reta hans aptit,
I klasar öfver nosen hänga.
Men när med all sin svett han dem ej räcka kan,
Sin harm han dölja tror, i det han stämman höjer:
”De äro sura”, ropar han,
”En sådan kart mig ej förnöjer”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
