Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 12. Sagan om Hjalmar och Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sutto de så der vintern öfver. Men om våren drogo de
i härnad och vunno ära och byte. En gång vann Odd en
silkesskjorta, som sades vara förtrollad, så att hvarken eld
eller svärd skulle bita på henne, så länge egaren ej flydde
i striden.
Hjorvard och Hjalmar begära Ingeborg.
Sedan dessa händelser timat, kommo Arngrims söner
till Upsala. De gingo dristeligen upp till kungsgården och
in i salen, der konungen satt med sina män samt med
Hjalmar och Odd, ty desse voro nu hemma från härnaden. När
bröderna kommit inför konungen, framförde de sitt ärende;
Hjorvard omtalade sitt löfte vid Bragebägaren och friade till
konungadottern. Konungen syntes icke brådt blifva färdig
med svaret: derföre sade Angantyr till honom, att han skulle
hurtigt bestämma, hvilken utgång deras ärende månde få.
I samma stund trädde Hjalmar fram och tilltalade
konungen sålunda: ”Jag minner eder uppå, herre, huru mycken
ära jag tillkämpat eder allt ifrån den tid jag kom till edert
rike, och huru jag gått mången lifsfara till mötes för eder
skull; och beder jag eder derför, att I gifven mig eder dotter
till äkta, och tycker jag mig vara värdigare att få min bön
uppfyld, än desse berserkar, som göra hvar menniska ondt”.
Ingeborg föredrager Hjalmar framför Hjorvard.
Konungen satt länge i tankar, sedan Hjalmar slutat.
Han öfverlade med sig, huru han så skulle ställa sitt svar,
att minsta möjliga olycka derutaf månde följa. Slutligen
svarade han: ”Det är min vilja, att Ingeborg sjelf skall välja
sig den till make, som hon helst önskar”.
Ingeborg svarade härtill: ”Om I viljen gifta bort mig,
så önskar jag den till man, som är mig förut bekant för sina
goda egenskaper, men icke den, som jag blott känner af
rykten, hvilka dertill äro onda”.
Angantyr utmanar Hjalmar till envig.
Angantyr tog nu till orda: ”Föga lärer det vara att
vänta, att möns sinne ändras, ty jag ser att hon älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0025.html
