Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Sagan om Hjalmar och Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall en gång dö”, var Hjalmars svar. Odd sade: ”Här skulle
vi hafva vunnit en härlig seger, om jag fått råda. Illa hafva
dina råd lyckats denna gången, och har jag nu fått den skada,
att jag i lifvet aldrig värre kan vänta”.
”Nu skall du sätta dig ned”, sade Hjalmar; ”jag vill
qväda en sång, som du skall föra hem till Sverige”. Och
Hjalmar qvad:
”Bär nu till kungssal
brynjan och hjelmen;
dem du för alla
der skall visa.
Hugen lär hvälfvas
hos konungadottern,
när brynjan hon ser
för bröstet huggen.
Drag mig af handen
gullringen röda,
gif den åt unga
Ingeborg!
Må han hos henne
hugfästa sorgen,
när hon aldrig
mera mig ser”. —
”Korp flyger sunnan
från höga fjellet;
örn honom följer
efter på färden.
Det är den sista
örn jag mättar;
han skall suga
skummande blodet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
