Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Det tacksamma lejonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i stycken. Men i stället för att skada honom, lade
lejonet sin tass på hans knä och började med ett klagande
läte att slicka hans hand. Sedan Androkles hemtat sig från
sin förskräckelse, märkte han, att lejonets tass var svullen
och att orsaken dertill var en stor törntagg, som hade trängt
djupt in i den samma. Han drog strax ut taggen, och
lejonets smärta upphörde.
Nu visade lejonet på ett märkvärdigt sätt, huru tacksamt
det var för denna hjelp. Det lemnade hålan, men återvände
snart med en hjortkalf, som det hade dödat och nu
nedlade för sin välgörares fotter. Derpå skyndade det åter
ut efter nytt villebråd. Androkles stekte köttet i solhettan
och lifnärde sig dermed, tills lejonet å nyo tillförde honom
föda. På detta sätt lefde han en tid bortåt i denna hemska
ödslighet. Lejonet sörjde med ospard möda för hans uppehälle.
Slutligen tröttnade han dock vid ett lif, som utestängde
honom från all beröring med menniskor, och han beslöt att
återvända till sin herre och öfverlemna sig åt rättvisan, om
han ock skulle få lida det svåraste straff.
Bland sina förnämsta folknöjen räknade de gamle Romarne
att se fångar eller slafvar på en instängd stor plan
strida med hungriga vilda djur. Landshöfdingarne i det norra
Afrika tillfredsstälde ofta denna hemska skådelystnad hos
Romerska folket och öfversände för det ändamålet de största
lejon, som kunde erhållas från Afrikas öknar. Just som
Androkles återkom, befalde hans herre honom att åtfölja en
dylik sändning af lejon, som han då föranstaltat, och att vid
ankomsten till Rom strida mot ett af vilddjuren.
Landshöfdingens befallning gick i verkställighet.
Androkles stod ensam på skådebanan, ett föremål för otaliga
menniskors nyfikna blickar, och väntade hvarje stund, att
hans motståndare skulle inrusa ur den öppnade håla, der han
hölls innestängd och länge lemnats utan föda, på det han
måtte så mycket häftigare störta öfver den olyckliga slafven.
Vid gifvet tecken framrusade ett lejon af ovanlig storlek; dess
ögon blixtrade, dess rytande kom skådeplatsen att darra, och
med raseri störtade det fram mot Androkles. Men hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
