Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 25. Sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24. Ångern.
En landtman hade med egen hand uppdragit några äppleträd,
och då de buro för första gången, gladde han sig mycket
deråt och längtade att få smaka huru frukten skulle vara
beskaffad. Men innan äpplena hunnit mogna kom grannens
son, en elak gosse, och narrade landtmannens lilla son Arvid
att följa med i trädgården och plocka af dem allasamman.
Då egaren sedermera fick se de plundrade träden, blef han
mycket ledsen och utropade: ”Hvilken skada! Elaka pojkar
ha förstört min glädje”. Dessa ord gingo Arvid djupt till
sinnes, och han sprang till grannens son och sade: ”Ack, min
far är bedröfvad, och det är vår skuld; nu har jag ingen ro;
han kan aldrig hålla af mig mer, utan måste vara ond på
mig”. Då svarade den andre gossen: ”Sådan tok du är! Din
far vet ju icke, att du har tagit äpplena, och han får aldrig
veta det, om du tiger dermed”. Men när Arvid kom hem
och såg sin faders vänliga ansigte, kunde han ej se gladt på
honom tillbaka, ty han tänkte på den ledsnad, som han hade
förorsakat honom. — Nu gaf fadern några mogna frukter åt
hvart och ett af sina barn och äfven åt Arvid. Då hoppade
de andra barnen af glädje, men Arvid gömde sitt ansigte och
gret bittert. ”Hvarför gråter du, min gosse?” frågade fadern.
Arvid svarade: ”Jag kan ej längre uthärda, att du tror mig
vara annorlunda än jag är. Jag förtjenar ej att du är så god
emot mig; nej, straffa mig, ty det var jag, som tog bort
äpplena”. Då slöt fadern honom i sin famn och sade: ”Jag
förlåter dig, mitt barn! Gifve Gud, att detta må vara första
och sista gången du har något att fördölja! Då skall jag ej
vara ledsen öfver mina förlorade äpplen”.
*
25. Sommaren.
Din klara sol, o fader vår,
Vidt öfver ond och god uppgår,
Gör luften mild och dagen ljus
Och klär i fägring jordens grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0039.html
