Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Torparesonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinne, sin fasta tro på försynen och sin brinnande arbetshåg, — ty
dessa tre äro rikedomar, större och owanskligare än alla andra.
Den rike mannens son, som wille skryta, hade tagit med sig
i skolan russin för att traktera öfwer lag. Den stora struten war
snart tömd; men Swen stod undanskjuten i sina lappade kläder.
Slutligen öppnade den öfwermodige pojken den tomma struten, i
hwars botten blott några öfwerlefwor och qwistar lågo qwar, strödde
ut dem på golfwet och ropade hånskrattande: ”Der har du, din
torparpojke!”
Hwad den gossen hette, wet nu mera ingen; hans namn är
glömdt. Kanske bars det af en menniska, som slutade i fattigdom
och förakt, ty så brukar det gå med öfwermodiga gossar. Men
”torparpojkens” namn skall för wisso med wördnad och kärlek
nämnas ännu i många år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>