Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sveriges natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofvan Dalelfven växer ej ekskogen mera. Härifrån
utgöras de stora skogarne endast af det högre nordens
inhemska träd, bland hvilka furen också når en styrka och höjd,
som man söder om Skandinavien hos samma trädslag ej återfinner.
Ängar och dalar, långt frånskilda och obelägna för
odling, gifva boskapen ett frodigt bete. Laxen stiger i
triangelformiga härar uppför de stora, strida Norrländska elfvarna;
och de vidsträckta skogarne fyllas med villebråd, som belöna
jägarens möda. Linsädet är för flere af de Norrländska
landskapen vigtigt. Spånaden blir på flere orter för män och
qvinnor den långa vinterqvällens sysselsättning, och det
Norrländska lärftet täflar i styrka och finhet med det bästa
utländska.
Vid Helsinglands södra gräns mognar ej mera rågen så
tidigt, att man af samma års skörd kan så. I vester vidtager
Herjedalen, en emellan fjellen inklämd, trång dal, kanske
näst Lappland det hårdaste af Sveriges norra landskap. Man
skulle ej vänta sig att öfver dess gräns i norr, i Jämtland
omkring Storsjön, träffa en ibland de skönaste och vänligaste
trakter i riket. I denna härliga natur härja likväl nattfroster
ofta skördarna, hvarigenom den i sig sjelf bördiga grunden
mera lockar än lönar åkerbrukarens arbete. Mer odeladt åt
boskapsskötseln egnadt skulle det, vid en öppnad lifligare
inländsk gemenskap, kanske bringa större fördel.
Ofvan Ångermanelfven komma ej fruktträd mera fort.
Det sandiga, skogiga Vesterbotten kan gifva ett exempel i
smått på den allmänneligen anmärkta egenhet, att mot öster
sig vändande hafskuster äro oblidare. Det gent emot liggande
Österbotten är mildare, fruktbarare; och Uleåborg, öfver en
grad nordligare än Umeå, har föga kallare luftstreck.
Vesterbottens hedar och skogshöjder bilda i vester och norr
gränsen emot Lappmarkerna. Norr om denna, efter en sänkning,
som i allmänhet utmärkes genom de stora Norrländska elfvarnas
utvidgning till sjöar, höjer landet sig, tills fjellryggen
vidtager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
