Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskare af renlighet och kan icke fördraga något slags
osnygghet, allra minst i sitt bo. Af hans yttre sinnen är också
lukten mest utmärkt och synnerligen fin.
Bäfverns föda består af barken och löfvet af åtskilliga
löfträd, äfvensom af gräs och andra småväxter. Han är
sannolikt uteslutande ett växtätande djur. De löfträdslag, som han
i synnerhet tillgriper, äro asp, sälj, vide och björk. Rönn
och hägg lärer han deremot lemna alldeles orörda.
Emot hösten, då kyla inträder och vattendragen börja
frysa, insamlar bäfvern för kommande behof under vintern
ett förråd af födoämnen. Dessa bestå af gröna sälj- och
aspgrenar, hvilka han nedlägger i vattnet utanför sitt hus, för
att sedermera under vinterns lopp efter behof tillgripa dem.
Vid vårens annalkande, eller till och med då blida dagar
inträffa i februari och mars, går han ofta ut till skogs för att
ytterligare skaffa föda. Han gör sig dervid ofta minor i snön
för att undgå uppmärksamhet och förföljelse. I likhet med
ekorren och flere andra gnagare äter han i sittande ställning,
hållande födan emellan framtassarne.
Bäfverns kött anses vara ganska välsmakande. Skinnet
står högt i värde och användes för många ändamål. Men
största värdet ega dock gällen och oljan.
Bäfvern skadar derigenom, att han ödelägger
löfskogarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
