Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Dalkarlarne - 28. Dalvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske för grannskapet med en glädtigare folkklass,
Värmländingarne.
Godt förstånd och klokhet tillhöra Dalkarlen, och noga
öfverlägger han innan han handlar. Denna betänksamhet
tages ofta för tröghet och senfärdighet. Morakarlarne och
Elfdalingarne äro mycket händige; de förres väggur och
symaskiner spridas vida kring landet. Som fintlige och
ordvige berömmas i synnerhet Svärdsjöboarne.
I Särna och vid de aflägsnare fjellen saknar folket de
öfriga Dalkarlarnes driftiga väsen, och den hårda nöden har
äfven tryckt sin stämpel på deras utseende.
Dalkarlarne hafva i allmänhet framför Sveriges öfriga
inbyggare bevarat förfädernas språk, seder och lynne. De
äro en qvarlefva af det fria, storsinta slägte, naturens
kraftfulle söner, som Sverige fordom inneslöt inom sina skogar
och klippor. Sin drägt hafva de i århundraden föga ändrat,
och det samma gäller om språket i de trenne socknarna
Elfdalen, Mora och Orsa. Ännu länge var af den i norden
omtalade gästfriheten så mycket qvar, att, då folket flyttade
till fäbodarna, ristades på en spån, hvar nyckeln till visthuset
låge, på det främlingar och resande skulle kunna vara i
tillfälle att förpläga sig, fastän ingen var hemma.
I Dalarne bodde, i Dalarne bo
Bland armod än trohet och ära:
Ett slägte, som håller den ed, som det svor,
Och pilar i vapnet ses bära.
Det blandar med bark icke sällan sitt bröd,
Men mägtige herrar dock funno sitt stöd
Hos fattige männer i Dalom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
