Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Falun och koppargrufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under vandringen nere i berget nämnde stigarne
åtskilliga ställen, bland hvilka Bondförstugan, der fordom
bönderna hade ett slags stall för hästar, som de förde ned till
arbete i grufvan. Derifrån sågo vi dagen genom en port
i berget; och genom denna port kommo vi ut i Stöten, sågo
öfver våra hufvud den blåa himmelen och oss sjelfva midt i
jättegapet. Här betraktade vi de lager af olika metall och
stenarter, som i stora skifvor, färgade i rödt, gult och grönt,
utgöra gruföppningens väggar.
Sedan vi beskådat Stöten och känt den vinterkalla vind,
som från aldrig smältande islager andas ur Ambrus schakt,
gingo vi åter in i berget för att göra närmare bekantskap
med dess innandöme.
Oaktadt de lofvande namnen Juvelen, Kronan, Spiran
med flere, var det evigt samma mörka, hvälfda gångar, samma
stora, tomma salar och hvalf, schakt och sänkningar, ur hvilka
en evig natt syntes stirra; det var öfverallt samma fuktkalla
luft, samma droppande ofvanifrån, som ofta gjorde stigen
slipprig. Väl glittrade bergväggen grant, när blossen lyste
på henne, eller när de slogos emot henne och sprakade, men
det var ett kallt, färglöst skimmer. I gångarne möttes ofta
grufarbetare med bloss i händerna, svarta drägter,
allvarsamma, bleka, sotiga ansigten och långsamma, tunga steg.
Sedan vi i närheten af Adolf Fredriks schakt sett den
Furstliga Kronan, fordom ett af de rikaste arbetsrummen i
grufvan, men nu lika svart och tomt som alla de andra, gingo
vi genom flere andra schakt, hvarefter vi slutligen återvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>