Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket bättre. Om vintern åter, i synnerhet vid köld och
svårt väder, draga sig vargarne mer åt slättbygden och
nalkas befolkade trakter.
Vargen är näst björnen det största och starkaste rofdjur
i Europa och anställer i allmänhet vida större förödelser än
denne. Han är så stark, att han utan möda springer med
ett får i gapet. Han har ett dystert, frånstötande väsen, skarp
hörsel och syn samt derjemte ett fint väderkorn. Då han
tillika, ansatt af hunger, är i hög grad rofgirig, slug och djerf,
beröfvar han vanligen med lätthet icke blott skogarne en stor
mängd af deras yppersta villebråd, utan anställer äfven
betydliga härjningar bland landtmannens boskapshjordar och
tamdjur samt bortsnappar dessutom mången gång jägarens
hundar. I följd häraf räknas han med allt skäl bland
landets mest skadliga rofdjur.
I allmänhet visar sig vargen feg och lättskrämd, men
drifven af hunger är han deremot, såsom redan blifvit nämndt,
ganska djerf och stundom till och med så närgången, att han
angriper hästen för släden. Blott ytterst sällan har man
under sådana förhållanden exempel på att han anfallit
menniskor. Det är i synnerhet under kalla vintrar med mycken
snö och yrväder, som han är fruktansvärd; helst emedan
flere vargar då vanligen bruka slå sig tillsammans på sina
ströftåg och med hejdlös glupskhet döda allt lefvande, som
kommer i deras väg. Det händer äfven vid sådana tillfällen,
att de besöka gårdarne och bryta sig in i ladugårdshusen,
till hvilka de eljest endast med mycken försigtighet pläga
närma sig. Äfven händer det, att den starkare vargen vid
häftig hunger angriper och uppäter den svagare eller sårade
kamraten, och att han då icke heller skonar de andra
rofdjuren. Till och med björnen och lon gå ej säkra för en
mängd hungriga vargar, och de förra måste vid dylika
anfall ofta duka under.
Vargen behöfver vanligen ett ganska ansenligt mål för
att blifva mätt. Han tillgriper derföre helst större djur,
såsom tamboskap, får, svin, äfvensom elgar, renar, rådjur
o.s.v. Men i brist deraf håller han till godo äfven med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
