Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 38. Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vargen griper vanligen sitt byte vid strupen. Större
djur, som han på detta sätt anfallit, släpa honom ofta med
sig, ända till dess att de sjelfva af matthet och blodförlust
störta till marken. Sedan detta inträffat, plägar han först
fortära deras ädlare, blodfullare delar; men derefter får
äfven en god del af det öfriga gå samma väg, till dess han
blifver mätt. Återstoden gömmer han, tills hungern å nyo
tager ut sin rätt. Äfven då han finner sig mindre säker och
icke tror sig ostördt kunna förtära sitt byte, der han fångat
det samma, bortbär han det merendels till något busksnår i
närheten.
3.
Med hunden lefver vargen i en afgjord fiendskap:
allestädes, hvarest dessa djur träffa hvarandra, kämpa de på lif
och död. Vargen uppäter den besegrade hunden, men den
senare, såsom segervinnare, lemnar den söndersargade vargen
till pris åt dennes egna glupska likar.
I fångenskap blifver vargen, om han tages såsom ung,
till en början ganska tam, men sedan han blifvit äldre och
hans obändiga lynne någon gång fått tillfälle att bryta ut,
återgår han gerna till sin naturliga vildhet. Särdeles aktsam
bör man vara, att i fångenskap hållna vargar icke måtte
återfå sin frihet; ty sedan desse en gång vant sig att ej
frukta för menniskor, stegras deras djerfhet i hög grad, och
de blifva då ofta mångdubbelt farligare, än om de ständigt
lefvat i sitt vilda tillstånd.
Ungarne läggas vanligen i den aflägsnaste och mest
otillgängliga delen af skogen, i något tätt snår, under trädrötter,
i en bergsklyfta, jordhåla eller dylikt. De vårdas af modern
med stor omsorg. I likhet med hunden och sina öfriga
samslägtingar bär hon bort dem i munnen från ett ställe till ett
annat, om hon märker, att de äro upptäckta eller utsatta för
någon fara. Efter en månads förlopp lemna ungarne lyan
och vänja sig sedermera snart att följa föräldrarne på deras
utflykter och ströftåg. I början fångas derunder endast
mindre djur, men snart nog äfven större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0148.html
