Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Segellederna till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att kunna behålla fotfäste och ej bortföras af stormarne,
hafva dessa stackars träd måst utveckla den betydligare
delen af sin växtkraft uti rötter. Dessa krypa liksom ormar
omkring på graniten; och derest denna har någon spricka eller
skrefva, skynda de dit att gömma sig. Mellan trädrötterna
har litet matjord fastnat, och i henne frodas mjölonris och
några enbuskar. Några fiskmåsar flyga skriande omkring,
och en and ligger i något sund. Här och der skymtar man
under färden någon fiskarkoja, några getter, skuttande på
klippbranterna, eller kan hända på någon af de större
holmarne en mager ko, som går och svälter i den torra ljungen.
Vi komma emellertid närmare fasta landet. Fattigdomen
börjar nu visa sig mindre tryckande: på afstånd se vi skogar;
stenhus, tillhöriga någon herregård, lysa hvita mot den
grönblåa bakgrunden; några byar kunna upptäckas i fjerran;
stränderna grönska; ett bälte af vass, som här och der omgifver
dem, visar, att det icke är blott graniten, som här sköljes af
vattnet.
Sjön har icke erbjudit en så ödslig anblick som landet:
i alla rigtningar hafva segel visat sig. Ju längre vi komma
fram, desto lifligare blir det. Seglarne hafva mestadels samma
väg som vi. De ämna sig till Stockholm och ditföra denna stads
behof. Vi se vedhögar, upptrafvade på halfva masten; eller
höstackar, som skynda förbi oss; eller kalkskutor, som tungt
vagga sig fram; eller förnämare fartyg, som gjort utländska
resor och nu med ståt återkomma och se de stackars
Roslagsskutorna öfver axeln. Fjärden vid Vaxholms fästning
rymmer oss alla. Vi måste här liksom undergå mönstring, under
det vi fara förbi genom ett trångt sund.
Vi komma allt närmare och närmare Stockholm. Snart
sagdt hvar enda klippa grönskar nu; landställen och lusthus
hafva lägrat sig på höjderna eller nere vid stranden, hvar
helst denna bildar en liten vik eller fördjupning; planteringar
vidga sig öfverallt; smärre köksträdgårdar med
krusbärsbuskar och smultronsängar se så vänliga, glada och trefliga
ut; väderqvarnar stå och vifta med armarne i vädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
