Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 157 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. Kungshatt. - 45. Stockholms läge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men gångaren reser sig — djupet förskräcker — Så rak som en karl, och sitt betsel han bräcker. Han stryker tillbaka: den modige kung Nedfäller sin hatt uppå blommande ljung. Allt högre det trummar, och sköldarne klinga; Men konungen klappar på rykande bringa Sin fåle och säger: ”Förråder du mig? Det gjorde du aldrig i storm och i krig”. Och hästen förnimmer den vänliga handen, Ser tvärt öfver viken den grönskande stranden, Hör dånet bakom sig. Han störtar sig då Så modig och snöhvit i böljorna blå. O ve! det är konungens yttersta timma — Nej! Konungen lefver, och hästen kan simma; Han simmar så väl och så stolt som en svan, Och vågorna leka med fladdrande man. De kunglige fiskare, alla de hundra, Stå skamlige qvar uppå berget och undra, De tänkte så säkert få konungen fatt, Men fingo ej mera än konungens hatt. På klippan syns hatten i viken sig spegla, Och alla ännu, som på Mälaren segla, De helsa Kungshatt; och det säges med rätt, Att Svearnes konung ej gripes så lätt.

45. Stockholms läge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>