Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rigtningar och krumbugter; samt slutligen att han såsom gammal
får svag syn och lider af gikt.
Bland detta djurs sjukdomar är galenskap den
märkvärdigaste. För denna farliga sjukdom, som fått namn af
vattuskräck, är han i synnerhet blottstäld, då han under heta
sommardagar lider brist på vatten. En hund, som har
vattuskräck, biter allt lefvande, som han möter; och allt, hvad han
biter, får samma sjukdom som han och dör merendels under
de rysligaste qval. Man bör misstänka denna sjukdom hos
en hund, då han börjar visa sig nedslagen och modstulen
samt går med hängande hufvud och sätter svansen emellan
benen; morrar, då äfven kända personer nalkas honom; har
röda, inflammerade ögon eller ock glänsande med ett eget
slags glasglans; skummar kring munnen; går till och ifrån
den föda man sätter till honom, utan att förtära henne, samt
visar stark ovilja för vatten. Märker man denna sjukdom
hos en hund, bör han genast dödas. En menniska, som
bites af en ”galen” hund, bör ofördröjligen söka hjelp. Ty om
denna snart mellankommer, innan giftet hinner sprida sig i
blodmassan, är räddning möjlig; annars är den rysligaste
död säker.
Skinnet af vissa hundslag begagnas till pelsverk. Köttet
ätes icke hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
