Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 53. Omberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då båten gled ut på vattnet, som icke krusades af en
enda flägt, brann vestra delen af synkretsen i blod och guld,
och blod och guld strömmade öfver vattnet. Det var icke
vatten, utan purpur, som östes med årorna. Bakom oss stod
månen i en stor violettfårgad sky, som antog de mest
vexlande och sällsamma former, och allt som båten sköt fram,
rullade månstrålen efter.
Och i denna praktfulla aftonrodnad stodo, med detta
vatten till fot och himmelen till pell, jättebergets gråskiftande
väggar i förhöjd skugga; och ju närmare vi nalkades, desto
större vidgade sig ett svart gap emot oss. Det var
Rödgafvels grotta, den största af de många dylika bildningarna på
bergets vestra sida.
Jag andades knappt, då båten efter något uppehåll for
in i det svarta hvalfvet. Vattnet slog mot stenlagret
derinne, och klangen af årorna genljöd i doft eko mot
hälleberget.
För att få se grottan i den skönaste belysning, stego
vi i land på den sex eller sju alnar långa planen och
upptände der innerst i grottans fördjupning en eld på det tjocka
stenlagret, som bildades af oräkneliga sällsamt formade
småstenar; och snart sågo vi lågan slå upp och belysa
bergväggarna, droppet från det höghvälfda taket, vattnet derute,
båten och de två karlarne i den samma.
Vi stego sedan åter i båten och rodde ut på sjön.
Derute hade månen nu tagit herraväldet öfver den döende
qvällrodnaden. Vattnet hade återfått sin naturliga färg och låg
der så dunkelblått. Från elden i grottan uppsteg lågan allt
klarare, gnistorna dansade omkring i det skumma hvalfvet,
och vidt utåt sjön återgafs bilden af den brinnande grottan.
Vi färdades vidare norrut längs berget, der en mängd
andra grottor inbjuder främlingen att stadna. Dessa grottor
vid ”Vestra väggar” — såsom sjösidan kallas — utgöras af en
mängd underligt bildade klippor, hängande eller utstående
öfver sjön. De hafva dels efter sina olika skepnader, dels
efter händelser, som vid dem timat, fått mer eller mindre
träffande namn, såsom ”Predikstolen”, med uppgång på begge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
