Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 72. Haren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som under olika årstider är olika och så nära öfverensstämmande
med markens färg, att han derigenom undgår att väcka
sina fienders uppmärksamhet.
Haren är oläraktig. Detta jemte hans medfödda skygghet
gör, att han endast med svårighet kan tämjas. Skall
detta lyckas, bör han tagas som unge och ständigt vistas
bland menniskor. Han blifver i fångenskapen särdeles
roande genom sina putslustiga upptåg, i synnerhet genom den
så kallade trumningen. Denna består deri, att han vexelvis
med framfötterna vanligen på en dörr eller en kakelugnslucka
åstadkommer så hastiga slag, att det buller, som
derigenom uppkommer, får en viss likhet med en trumhvirfvel.
Men haren är dock ej ett behagligt sällskap, emedan han
sprider osnygghet omkring sig. För sig sjelf är han likväl
renlig, sätter sig ofta på bakbenen och putsar sig kring
hufvudet med framtassarne.
Oaktadt sitt snabba lopp, tillbringar haren större delen
af sin tid i stillhet. Sällan är han i rörelse om dagen, så
vida han ej blifvit uppskrämd. Om sommaren lemnar han
sitt sofläger omkring klockan 6 e. m., och lägger sig åter
klockan 3 f. m. Den öfriga tiden af året rättar han sig
efter dagern: går upp i skymningen och sätter sig åter i
dagningen. Då han sätter sig, väljer han sittstället antingen i
högt gräs eller i säd, under en buske, vid en sten, en stubbe,
en tufva, en rishög eller dylikt, så väl i skogsmark som på
öppna fältet. Stället, der han ämnar lägga sig, krafsar han
först rent, och om marken är mjuk, gräfver han deri en
fördjupning för att vara någorlunda skyddad.
Då han lägger sig, vänder han alltid nosen emot vinden,
troligen derföre, att håren skola falla tätare till kroppen
och skydda honom mot kölden, hvilken han alldeles icke
älskar. Vanligen går han med vinden till liggstället, så att
han, då han ligger, har hufvudet vändt åt det håll, från
hvilket han kom, ty han vet, att hans fiender följa spåret.
Innan han sätter sig, nyttjar han derföre åtskilliga konster för
att förvilla sina förföljare. Först går han ett längre stycke
i rak linie, derefter går han tillbaka i samma spår hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
