Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 77. Planteringar på landsbygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så komma tider, då vi, efter att hafva gått för långt
åt orätt håll, återföras till det rätta. Och så är det i vår tid
i fråga om vårt förhållande till växterna. Man börjar blifva
varsammare med träden och med skogen, och man börjar
alltmera känna behof af planteringar omkring sina boningar.
Öfverallt, så i staden som ute på landet, börjar man älska
grönt omkring sig samt vårda sig om växterna. Men man
börjar inse, att det icke blott är snyggt och vackert, utan
äfven helsosamt, ja att det kan blifva till och med
vinstgifvande att plantera. Vid många omtänksamma och
rättänkande herremäns gårdar anlägger man trädskola, för att kunna
utdela träd åt godsets folk och sälja åt andra.
På flere ställen har man stiftat trädgårdsföreningar och
anlagt trädskolor för att kunna förse länets inbyggare med
träd och plantor för billigt pris. Många tecken visa sig
sålunda till en ny anda i vårt förhållande till växtverlden. Och
fortsätter man så, som man börjat, så skola säkerligen många
bland oss upplefva de tider, då det skall finnas både träd
och blommor utanför stugorna hos oss, liksom i andra land.
Ty börjar man plantera, och gör man det på rätta sättet,
samt vårdar man sig om sin anläggning, så går det ganska
fort med växtligheten. Det är nemligen alls icke sant, att
det går så långsamt, att man icke sjelf får njuta något godt
af sin plantering. På tio till tolf år kan en sådan hafva vuxit
upp ganska ansenligt, och på samma tid kan ett fruktträd
hafva blifvit färdigt att gifva rätt ymnig frukt.
För öfrigt är det icke afseendet på den egna fördelen,
som bör i detta eller andra fall utgöra den kraftigaste
bevekelsegrunden till ädla och nyttiga företag. Växterna, så väl
som jorden, hvari de växa, äro oss gifna såsom ett arf,
hvilket det är vår pligt att förvalta. Ett land, inom hvilket hvarje
enskild tänker endast och allenast på sin vinst af jorden och
växtverlden, utan att fråga efter naturens lagar och sina
pligter mot samhället, och der man således endast bränner och
hugger utan tanke på det allmänna och på efterkommande,
ett sådant land går förr eller senare sin undergång till
mötes, det må för ögonblicket se huru välbehållet ut som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
