[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgörande början till en större ås, hvilken, ehuru med flere
afbrott, sträcker sig i sydostlig rigtning snedt öfver Skåne,
antagande härunder efter hvartannat namnen Kullaberg,
Svedberg, Söderåsen och Linderåsen, hvilken sistnämnde går
nästan ända ut mot Östersjökusten, liksom Kullen å andra sidan
sköljes af Kattegats vatten.
Kullabergets högsta topp är endast 394 fot; men de
kringliggande trakternas temligen flacka skaplynne gör,
att det tager sig ganska storartadt ut på äfven rätt
betydliga afstånd. Sålunda visar det sig flerstädes i det nordliga
Seland tvärs öfver hafvet som ett ansenligt stycke fjell i
fjerran; och i sjelfva verket är dess berömmelse större i
Danmark, der man helt och hållet saknar egentliga berg, än
i Skåne, der man dock, trots den jemna lerslätten i
allmänhet, vet huru berg se ut.
Vid bergets fot ligger utåt Sundet det gamla herresätet
Krapperup samt åt Skelderviken det täcka fiskareläget
Arildsläge. Sjelf har Kullen, utifrån betraktad, visserligen icke
Alpernas storhet; han reser sig icke i skyn med snö på sin
hjessa; men han är dock ett alldeles ypperligt stycke sten,
utrifvet af ett fjell och slungadt ned på tvären i Kattegats
vågor.
Bergets bestigande från Krapperupssidan går i en
temligen lång sluttning, och det första stycket kan man till och
med beqvämt nog åka. Sedan blir vägen något brantare
och onekligen mer alpartad; dock vandrar man uppåt
höjden utan ”alpstaf” och behöfver icke frukta för några
afgrunder, än mindre för isfält. Kullen är likväl i alla fall,
som sagdt är, ett ganska bra granitstycke; och han har
dessutom mycket, som de större fjellen väl torde för det
mesta sakna.
Han har sina öfverraskningar. Till dessa må i främsta
rummet räknas den ytterst täcka och leende natur, som
berget gömmer innanför sina skrofliga och nakna utanverk, och
hvilken man ingalunda kan ana af dess ogästvänliga yttre
eller ens ännu vid uppstigandet. Det är först då man
befinner sig högst uppe i berget, som man ser dessa sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
