Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sveriges äldste bebyggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af minnen, tillhörande detta folk, äro de så kallade
dyrhusen eller stendyssorna de märkligaste. De utgöras af på
ända resta stenar med ett öfverliggande större block, och
träffas öfverallt, der den Keltiska stammen bott, från Svarta
Hafvet till Europas vestra kust.
I Sverige förekomma de knappast norr om Bohuslän, och
i allmänhet eger Svealand nästan inga minnesmärken af detta
folk. Väggstenarne äro här, liksom i vildens gånggrifter, med
mycken omsorg sammanfogade. De hafva alltid släta sidor
inåt, och öppningarna mellan stenarne äro fylda med mindre
stenflisor.
Detta folks grafvar äro lätta att skilja från vildens.
Kelterna lade sina lik i kistor, vanligen af sten, men äfven af
trä, då omkring plankorna lades en rad af stenar för att hålla
dem tillsammans. Träkistorna hafva ofta multnat, men
stenramen ligger qvar. Öfver kistan uppkastades en jordhög, men
i denna saknas alltid den för vilda folkstammens grafvar
utmärkande gången mot öster eller söder.
Kelterna begrofvo sina lik dels obrända i liggande
ställning, dels brända, och det händer, att man i samma hög
finner hela liggande benrangel och flere med aska och brända
benskärfvor fylda krukor bredvid hvarandra.
Bronsfolkets redskap och vapen visa, att det haft
betydligt högre bildning och vida mer förfinade vanor än vilden.
De idkade boskapsskötsel, åkerbruk och kanske till och med
någon skeppsfart. Man har slutit till det sistnämnda af
skeppslika bilder, som äro inristade på åtskilliga af deras vapen och
redskap.
Hvad boskapsskötseln beträffar, bevisas hon af åtskilliga
fynd, såsom af en koppardolk med skaft af kohorn, ett svärd
af koppar med skida af garfvadt kalfskinn, hvarpå håren ännu
voro qvarsittande, när fyndet gjordes.
Redskap, som visa, att de idkat åkerbruk, äro skäror af
brons. Betydligt lärer väl detta åkerbruk icke hafva varit,
i anseende till den metalls dyrbarhet, af hvilken redskapen
voro förfärdigade.
De kände vidare icke blott konsten att smälta och smida,
men äfven att sammansmälta koppar och tenn och sålunda
åstadkomma en blandning, som kunde härdas till eggverktyg
och härdas som det bästa stål. I museet i Kristiania finnes
en knif af brons, böjlig som en vanlig tunn stålknif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
