- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
273

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Ansgarius. - 10. Erik den helige och biskop Henrik.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfylla din begäran; faller det annorlunda ut, skall jag låta dig
veta det.” I orolig väntan på utgången af detta värf tog
Ansgarius sin tillflykt till bön och fasta.

Konungen höll stämma med sina rådgifvare och framstälde
först ärendet för dem. Man beslöt att genom lottkastning
utröna gudarnes vilja. På öppna fältet, såsom sedvänja var,
kastades lotterna. Dessa föllo så, att de kristnas Gud fritt
borde få förkunnas. Derpå föredrog konungen saken på
tinget. Då blef stort buller och gny bland bönderna. Omsider
steg en gammal man upp och talade: ”Många äro bland oss,
för hvilka det kunnigt är, att de, som vändt sig till de
kristnas Gud, hafva rönt stor hjelp och tröst. Hvarföre skulle vi
då bortkasta det, som vi veta vara gagneligt? Somliga af
oss hafva farit till Dorstad blott för att låta sig der kristnas.
Hvi skulle vi icke nu med god vilja mottaga för våra dörrar
det, som vi med så mycken våda sökt i främmande land?
När så hända skulle, att våra egna gudar icke äro oss
bevågna, då är godt att hafva denne Gudens ynnest, som
mägtig är i allt och hjelper dem, som honom anropa. Derför är
mitt råd, att vi äfven tillstädja hans tjenare blifva här i
landet.” Till detta tal gaf menigheten sitt bifall, och det
beslöts, att kristna prester skulle få ostördt öfva sin gudstjenst.

Detta gaf konungen Ansgarius till känna, men sade
tillika, att han ännu ej kunde meddela löfte om den nya
lärans fria förkunnande, innan han föredragit ärendet på ett
ting i en annan del af landet. Sedan äfven der
kristendomens förkunnande blifvit tillåtet, gaf konungen sitt bifall.
Efter att hafva satt Eribert till själasörjare för församlingen i
Birka, lemnade Ansgarius sista gången Sverige år 854.

*


10. Erik den helige och biskop Henrik.



Ungefär tre hundra år efter Ansgarii tid rådde i Sverige en
utmärkt konung vid namn Erik, hvilken sedermera för sin
fromhets skull ärades som Sveriges helgon och skyddsherre. Han
for omkring hela sitt rike, heter det om honom, och sökte
sitt folk, och for fram på rätt konungslig väg. Han dömde
rätt dom utan afseende på vänskap eller penningar, och ingen
orätt dom för räddhågas eller hats skull. Han försonade dem,
som voro i ofred med hvarandra; han frälsade de fattiga från
förtryckare; han styrkte de rättvisa, och de vrånga tålde han
icke i sitt rike. Han var allmogen så kär, att denna
sjelfmant erbjöd honom penningar, men han svarade dem:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free