Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Engelbrekt Engelbrektsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den sista villervallan skulle blifva värre än den första;
andre åter fruktade Engelbrekts växande anseende, och de
fleste ansågo magten i denne mans händer farligare än i
konungens. När Engelbrekt af deras tal märkte, att han icke
på något sätt med dem kunde komma till rätta, och att ingen
ville behjerta landets nöd, började han tala ett
eftertryckligare språk och sade, att om de mer ville hålla med
konungen än fäderneslandet, skulle han icke anse dem som rikets
män, utan som fäderneslandets fiender: antingen skulle de
göra ett med honom att frälsa riket, eller skulle de mista lif
och gods. Vid dessa ord grep han biskop Knut från
Linköping i kragen och hotade kasta honom ut till den utanför
stående förbittrade menigheten; biskop Sigge från Skara kom
i samma nöd. Då var icke tid att välja mellan flere beslut,
ty vid sådana skäl måste all tvekan upphöra. Engelbrekt
förestafvade uppsägelsebrefvet till konungen, och rikets råd
undertecknade det.
Så snart Engelbrekt på Vadstena herredag bragt rikets
herrar på andra tankar och tagit af dem liflig ed, att de skulle
gå honom till handa för att frälsa fäderneslandet, hastade han
att fullända sitt påbegynta verk. Inom mindre än trenne
månader voro nära trettio slott och fästen intagna, Halland
eröfradt och lagdt under Sverige, samt lugnet återstäldt i hela
landet. Och så stor ordning höll Engelbrekt, att ehuru
bondehären utgjordes af ett hundra tusen man, som i skilda
skaror genomtågade landet, lefde dock hvar och en så trygg i sitt
hus som under den djupaste fred; ingen klagade, att han
förlorat så mycket som en hönas värde, såsom våra gamla
häfder berätta. I augusti månad lemnade Engelbrekt Vadstena
herredag; i slutet af oktober återkom han till Arboga och
hemförlofvade bönderna, som, stolte öfver så många borgars
fall och att hafva räddat sig och fäderneslandet, nu trygge och
glade återvände till sina hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
