Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Upsala möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i striden för evangelisk frihet utvecklade sig allt starkare
och slutligen vann seger.
Efter konung Johans död yrkade presterskapet hos hertig
Karl uppfyllandet af Johans löfte om ett inhemskt kyrkomöte
till religionsstridigheternas biläggande. Rådet var af
den tanken, att endast några få dess medlemmar borde med
presterskapet i detta ändamål sammanträda. Hertigen
fordrade tillika allmän riksdag och genomdref sin vilja.
Religionen och friheten, sade han till rådet, vore hans faders
välgerningar mot fäderneslandet. Af tacksamhet för dessa hade
ständerna gjort kronan ärftlig i konung Gustafs hus: endast
den vore en rätt Svea rikes arfkonung, som dervid bibehölle
riket. De hade nu en konung, som enligt samvete var
påfvens myndighet underkastad: det vore så mycket mer af
nöden, att för både religionen och friheten sådana vilkor
faststäldes, som de Svenske af ålder haft rätt att förelägga sina
konungar.
Den 25 februari 1593 började Upsala möte. Utskickade,
andlige och verldslige, infunno sig från hela riket
med undantag af Finland, hvarifrån endast några få kommo
tillstädes. Närvarande voro hertigen med rådet, fyra biskopar,
öfver tre hundra prester, många af adeln, borgerskapet och
bönderna. Nicolaus Bothniensis, theologie professor i Upsala,
valdes, ehuru en ung man, till ordförande. Han hade förut
för sitt frimodiga nit om Luthers lära varit fängslad. Valet var
en hyllning åt den ståndaktighet Upsala universitet visat i de
liturgiska stridigheterna; hvarföre ock ett af mötets beslut
blef, att universitetet skulle åter upprättas ur sitt förfall.
Sedan man öfverenskommit, att den heliga skrift, ur sig
sjelf förklarad, vore den evangeliska lärans enda grund och
regel, samt genomgått alla artiklar af den oförändrade
Augsburgiska bekännelsen, uppstod Petrus Jonæ, nyss af hertigen
bekräftad såsom biskop i hans furstendöme, och frågade alla
närvarande, om de denna lära samtyckte och i den samma
ville förblifva, skulle det ock Gud behaga, att de derföre måtte
lida. Alla svarade: ”Vi vilje derföre våga allt hvad vi i verlden
ege, både gods och lif”. Då utropade ordföranden: ”Nu
är Sverige blifvet en man, och alle hafve vi en Gud”. De
förändringar i kyrkobruk och lära, som under föregående
styrelse blifvit införda, afskaffades. Luthers katekes lades åter
allmänneligen till grund för religionsundervisningen, och
Laurentii Petri handbok för gudstjensten.
Biskoparne i kungadömet, hvilka alla visat sig såsom
liturgiens främjare, voro nu de förste att afsvärja henne; och
deras prester följde efterdömet. Alla desse slutade med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
