Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Kristofer Polhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wulf Kristofer Pålhammar; hans moder hette Kristina
Schening, från Vadstena. Redan i sin späda barndom blef han
jemte två yngre bröder faderlös. Modern, ehuru fattig, höll
sina barn i Visby skola; men då hon blef omgift, tog den
sparsamme styffadern den unge Kristofer ur skolan. En
farbroder, som var bokhållare vid postverket i Stockholm, tog
honom väl snart till sig och lät honom gå i den så kallade
Tyska räkneskolan; men denne hans slägtning och välgörare
dog inom kort, så att han ifrån tolf års ålder måste försörja
sig sjelf. Han antogs då af en fru Björnklou till
gårdsskrifvare vid Kungshamns egendom nära Upsala, och derefter till
uppbördsman vid Vansta gods i Ösmo socken uti
Södermanland. Denna fru tjenade han i tolf år.
Under den tiden började hans håg för mekaniken att röja
sig. Efter åtskilliga försök lyckades det honom att få i
ordning en snickare-, svarfvare- och smedsverkstad, der han
utförde sina uppfinningar med verktyg, som han sjelf uttänkt
och förfärdigat. Han sammansatte då med stor skicklighet en
mängd maskiner, ur af olika slag, mekaniska stekvändare m. m.,
hvilka beundrades af alla, som sågo dem.
Personer, som fingo kännedom om hans ovanliga
förmåga, beklagade, att han icke studerat, emedan han annars skulle
kunnat utföra vida märkligare saker. Pålhammar insåg sjelf,
huru mycket som fattades i hans kunskap, och tänkte
begifva sig till Strängnäs skola för att der egentligen börja sina
studier; men fru Björnklou, som ej ville mista honom,
invände, att han vid sina tjugu tre år vore för gammal att gå i
skolan, och hon förmådde den fromme och foglige ynglingen
dels med löften, dels med höfligt tvång, att ännu några år
qvarstadna i hennes tjenst.
En gång hände sig, att en landtmätare kallades till
godset för att afmäta egorna. Då fick Pålhammar tillfälle att se
uträkningar och mätningar på ett nytt sätt. Han följde med
landtmätaren under dennes förrättning och hade snart
begripit och lärt allt hvad denne gjorde. Men med sitt goda
förstånd insåg han alltför väl, att han derigenom icke hade fått
någon egentlig reda på de grundsanningar, som han sökte för
sin konst. Han hörde att böcker funnes, skrifna på Latinska
språket, hvilka innehölle mekanikens grundregler; all hans
önskan gick nu derföre ut på att få lära Latin. Han
rådgjorde härom med en prest bland sina bekanta. Denne gaf
honom en ordbok på Latin och Svenska, och Pålhammar
började läsa den dryga boken utantill. Han fann dock snart,
att detta ingalunda var rätta sättet att studera; men han visste
icke, huru han borde dervid förhålla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
