Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 40. Jonas Alströmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England för att taga kännedom om den Engelska jernförädlingen;
och genom denna åtgärd kommo eggjerns- och andra
finsmiden hos oss till större fullkomlighet.
Så stora förtjenster blefvo icke obelönade. Alström fick
kommerseråds namn och heder, adlades, hvarvid han kallade
sig Alströmer, och nämndes till riddare af nordstjerneorden, en
på den tiden sällsynt utmärkelse. Vetenskaps-akademien, till
hvilkens stiftande Alströmer bidragit, lät tvenne gånger slå
minnespenningar öfver honom; och rikets ständer beslöto, att hans
bild, gjuten i brons, skulle uppsättas på Stockholms börs.
5.
I sitt umgänge var Alströmer glad och vänlig. Mot sina
många underhafvande var han mer en fader än en husbonde,
snarare för eftergifven än för sträng. Hans bord stod öppet
för alla resande, och det var hans nöje att ledsaga dem i sina
verkstäder.
Sedan Alströmer en gång fattat en plan, afskräcktes han
aldrig af hinder: hans företag voro icke foster af ögonblickets
flygtiga hänförelse, utan af en lång och mogen öfverläggning.
Han behöfde också denna sega ihärdighet, då han hade
att kämpa med så många fördomar. Rådde man honom att
afstå från ett beslut i följd af mötande svårigheter, så svarade
han med det gamla ordspråket: ”Kärran går väl, fast hon
knarrar”. Berättade man honom, att den eller den förnäme
mannen vore hans hätske motståndare, svarade han fryntligt:
”Jag beklagar, att den herren icke känner mig. Gjorde han
det, skulle han vara min bäste vän, liksom jag är hans.”
Oupphörligt hvälfde Alströmer nya fosterländska förslag
i sitt sinne, utan att någonsin, såsom så ofta sker, förlora de
gamla ur sigte eller ledsna vid dem. Samtiden klandrade
honom stundom derför, att hans anläggningar vore för många
och för vidsträckta; otvifvelaktigt hade också, i fall han
anlagt endast några få verkstäder, hans enskilda vinst blifvit
vida större, men denna vinst hade varit en förlust för det
allmänna. Också låg all beräkning på hans egen äfven lofliga
vinning fjerran från hans tankar; derföre hade han, sedan han
på sina mångfaldiga anstalter offrat sin i England
förvärfvade förmögenhet, föga annat arf att lemna sina söner, än en
väl vårdad uppfostran, efterdömet af sina dygder och glansen
af ett namn, som skall blifva kärt för den senaste efterverld.
Genom måttlighet och jemn rörelse bibehöll Alströmer
en god helsa ända intill sena ålderdomen. Vid sjuttio sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0375.html
