Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. Föreningen med Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var annorlunda menadt med de båda folken.
Sverige miste den ena efter den andra af sina eröfringar, och
slutligen hade det ingenting qvar af hvad det egt på andra
sidan Östersjön. Allt hvad de store konungarne vunnit var
utan räddning förloradt; det var såsom en straffdom och en
varning mot begäret efter yttre storhet och glans. Men i
samma stund bereddes ock åt vårt land en skönare framtid
och en säkrare vinning, då det i stället för herraväldet öfver
landskapen bortom Östersjön ingick en broderlig förening med
grannlandet bortom fjellen.
Karl den trettondes adopterade son, kronprinsen Karl
Johan tvang år 1814 den Danske konungen att afstå från sitt
herravälde öfver Norges rike, och detta rikes förening med
Sverige var derigenom möjliggjord. Till en början betänkte
sig Norrmännen, innan de ville mottaga Sveriges konung som
sin egen. De sökte till och med under några månader att
bilda ett eget sjelfständigt rike under en Dansk prins. Han
valdes till konung af Norge och besvor den så kallade
Eidsvolds-konstitutionen, en ny grundlag, som Norrmännen förut
uppsatt och antagit.
Men kronprinsen Karl Johan var ej sinnad att låta den
af honom åsyftade föreningen mellan Sverige och Norge blifva
om intet. En Svensk här sammandrogs vid Norges gränser
och belägrade Fredriksstad, under det att fredliga
underhandlingar tillika öppnades. Dessa ledde slutligen efter
Fredriksstads fall derhän, att den nyvalde konungen genom
stilleståndsfördraget i Moss den 14 augusti 1814 afsaae sig Norges
krona, och att Sveriges konung lofvade att med Norska
stortinget vidare underhandla om Norges förening med Sverige
samt att vid denna förenings ingående antaga
Eidsvolds-konstitutionen såsom Norges grundlag.
Kort derefter började dessa underhandlingar emellan
Svenska ombud och Norges storting. Derunder företogos de
ändringar i Norges grundlag, som af den blifvande föreningen
gjordes nödvändiga, och slutligen valdes den 4 november 1814
Sveriges konung Karl den trettonde af det Norska stortinget
enhälligt till Norges konung. Karl den trettonde besvor
derefter skriftligen den Norska grundlagen, och dermed voro
Sveriges och Norges riken under samma konung förenade.
Året derpå befästes denna förening yttermera genom en af
begge rikenas riksförsamlingar antagen så kallad riksakt,
hvaruti bestämmelser intogos om deras samverkan i och för
föreningens upprätthållande. Hvartdera riket vårdar sjelft sina
egna inre angelägenheter, har sin egen riksförsamling, sitt
eget statsråd, sina egna embetsmän och sina egna allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
