Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. En vinterdag i Gibraltar. - 27. Det heliga landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tallar, aloe, kaktus, berberis, samt en hel mängd smärre örter, hvilka
dels blommade, dels voro i knoppning. Härifrån var utsigten
vidsträckt och skön. Sundet blänkte som det klaraste silfver, och på
detta silfver skimrade i fjerran ett hvitt, ofantligt perlband,
sammanlänkande Afrika och Europa. Perlorna voro seglare.
Återvändande ned till alamedan, kastade jag ännu en gång ögat
öfver den ovanliga vintertaflan och lät blicken följa sundets stränder,
så långt de gingo, tills de förlorade sig likt dimmor i hafvets famn.
”Der borta går vägen till Sverige, der de nu också hafva
vinter, fast på ett annat vis”, sade jag för mig sjelf och tänkte mig
tillbaka till fosterjorden. Jag såg, hur allt der var hvitt af snö, huru
skogarne blommade i snö, och huru hela marken var gömd i tunga
drifvor. Och menniskorna, insvepta i yfviga pelsar, hastade fram på
de gnisslande vägarne och på städernas gator. De voro pudrade af
rimfrost, och det stod som en rök framför deras mun. Och jag
helsade på dem och bad dem komma ned på en stund och värma sig
i södern, men de svarade mig åter:
”Visst kan det vara varmt i söder,
Men det är mera friskt i nord.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
