Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Kamelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet och i norra Afrika. Han nyttjas till ridt, han bär bördor;
hans kött och mjölk tjena menniskorna till föda; af hans hår väfver
Araben kläder och tältdukar.
Kamelen har ej någon vacker skapnad. Det tunna hufvudet
liknar ett fårhufvud, halsen är lång; benen äro smala och långa, och
på ryggen har han en puckel. Hårets färg är smutsgul. Djurets
gång är ovig och vaggande; det flyttar alltid på en gång fram
fötterna på samma sida. Då kamelen således rör sig som ett skepp
på hafvets vågor, kan man först småningom vänja sig att rida på
honom.
Araben kallar kamelen öknens skepp, och med skäl, ty vid en
färd i öknen är han oumbärlig. Då lastas han med vattensäckar
af läder, med ris, dadlar, socker, kaffe, salt; dessutom med krukor,
tallrikar och skedar samt tältstänger och tälttäcken. Han bär sex
till sju centners tyngd tolf mil och derutöfver på dagen. Så drager
han med sin förare genom öknen.
Allt i kamelens kroppsbyggnad är lämpadt för öknen. På
bröstet har han en stor valk, fyra smärre på fram- och två på
bakfötterna. Dessa valkar tjena honom till stöd när han lägger sig och
stiger upp. Skulle han lastas stående, så måste man sätta en liten
stege upp mot honom, ty han är sju fot hög. Under fotsulorna
befinner sig en med tjock hud öfverdragen köttig valk. Denna
underlättar som en kudde den besvärliga gången i sanden. Men det
vigtigaste är, att kamelen kan uthärda törst i fyra, ja i nödfall till och
med i åtta dagar. I en cellväfnad, hvilken bildar en afdelning af
hans mage, kan han nemligen länge förvara det nedsväljda vattnet.
Ur denna ingår det efter behof i svalget. Derföre kan han ock på
en gång dricka femtio till sextio skålpund vatten. Kamelen nöjer sig,
liksom åsnan, med tistlar och andra taggiga växter, som öknen
frambringar. För att han icke skall såra sig derpå, är han försedd med
broskartade läppar och hårdt tandkött. Vid allt för knapp näring
lefver han af puckelns fett, hvilket genom fina sugådror ingår i blodet.
Kamelen är ett tåligt djur. Skall han lastas, lägger han sig
lydigt på knä. På gifvet tecken reser han sig åter upp. Endast
om han är allt för tungt lastad, förblifver han hårdnackadt liggande
på marken; det hjelper då ej att slå honom; man måste taga af
honom en del af hans packning. Blir han trött, så sjunger föraren
för honom. Kamelen vänder då hufvudet till honom och glömmer
börda, och trötthet. Plågas djuret af törst, så reser det upp
hufvudet och fnyser åt alla håll med vidt öppnade näsborrar. Det insuger då
från fjerran dunsten af en vattenkälla, som kan hända är obekant för
dess herre. Derpå skyndar det ditåt med sådan våldsamhet, att ingen
kraft kan hålla det tillbaka. Annars tredskas det sällan. Blott med
sin röst styr Araben sin kamel, eller med stafven, som anvisar den
rigtning, i hvilken djuret skall gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
