Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Cyrus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spände sig de båda ynglingarne för vagnen och drogo modern till
templet. Då hon ankom dit, steg hon ur vagnen, gick till gudinnan
Heres bildstod och bad, att hon ville gifva hennes söner den största
välsignelse, som en menniska kunde få. Efter en stund insomnade
Kleobis och Biton för alltid”.
”Då jag hörde detta, kunde jag ej längre tillbakahålla min harm,
utan sade: Skattar du min lycka så ringa, att jag ej ens kan
jemföras med desse? — Solon svarade: Under ett långt lif måste
menniskan se mycket, som hon önskade icke se, och fördraga mycket,
hvarifrån hon gerna skulle vilja vara befriad. Du, o Kroesus, är en
herre öfver många folk och har stora rikdomar; men jag skall icke
prisa dig lycklig förr än jag vet, att du har fått ett lyckligt slut;
ty man bör ej prisa en menniska lycklig före hennes död.”
”Så talade den vise, men jag föraktade honom och lät honom
aldrig mera komma inför mina ögon. Sedan har jag träffats af
många olyckor: min äldste son blef stum; min andre son dödades af
en vän; alla städer, land, folk och rikdomar har jag förlorat, och
sjelf är jag i ditt våld. Nu vet du hvarför jag ropade Solons namn.
Gör med mig hvad dig godt synes”.
Cyrus erinrades genom denna berättelse om lyckans ombytlighet.
Han skänkte Kroesus lifvet och behöll honom hos sig såsom sin vän
och rådgifvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
