Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sparta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medborgarne skulle så att säga utgöra en enda stor familj,
inom hvilken egendomen var fördelad i lotter. Endast starka barn fingo
lefva; lytta och svaga utsattes i vildmarken för att omkomma. De,
som fingo lefva, höllos sedan ytterst strängt: de voro tunt klädda;
man gaf dem tarflig kost; de måste vänja sig att vara ensamma,
utan att skrika och utan att vara rädda. Sedan gossen fyllt sju år,
fick han ej längre vara hos föräldrarne. Han kom då under statens
uppsigt och anförtroddes åt offentliga uppfostringsanstalter.
Vetenskap och konst voro föga ansedda i Sparta.
Undervisningen, ja hela uppfostran var beräknad endast derpå, att det
uppväxande slägtet måtte vinna styrka och mod samt lära lydnad och
uthållighet. Det skulle bildas allena för krigets värf, till stridbare,
härdade och allvarlige män. Gossarne måste derföre framför allt öfva
sig att springa och brottas och att med runda metallskifvor eller
med spjut kasta mot uppstälda mål. Alla dagar badade de i floden
Eurotas. De måste gå barfota, under det de äldre begagnade
sandaler. Man vande dem att kort och hastigt besvara alla frågor. De
öfvades i sång, och under sång anföll man fienden. En gång om
året piskades de offentligt, och det lände dem till mycken smälek,
om de under smärtan läto höra den ringaste klagan.
Hela lifvet blef för dem sedermera ej annat än en fortsatt
utbildning i krigiska idrotter; de fullvuxne medborgarne hade uppsigt
öfver ungdomen och egnade sig åt det allmännas tjenst. Ingen fick
drifva ett handtverk eller hafva en sysselsättning, som afsåg
penningeförtjenst. Slafvarne, som kallades Heloter, måste sköta jorden,
hvilken var i lika lotter fördelad mellan medborgarne. Slafvarne
behandlades grymt, ofta ej bättre än oskäliga djur, och medborgerliga
rättigheter saknade de alldeles.
Guld- och silfvermynt fingo i Sparta ej användas; deremot
preglades ett mycket stort mynt af jern. Derigenom ville Lykurgos
förhindra vinningslystnad och stöld. På det männen ej skulle blifva
veklige och vällustige, anordnade han, att de skulle intaga sina
måltider offentligt, femton i hvarje sällskap. En älsklingsrätt var den
så kallade svarta soppan, som tillagades af fläsk, blod, ättika och salt.
Staden Sparta fick ej befästas med murar. Inbyggarnes
tapperhet skulle vara hans värn. Den, som dog i striden för
fäderneslandet, begrofs kransad med lager.
Styrelsen i Sparta fördes af två konungar. Deras magt var i
fredstid inskränkt; i krig voro de oinskränkte befälhafvare. Vid
konungarnes sida stod ett råd af tjugu åtta medlemmar, som valdes
af folket på lifstid. I folkförsamlingarna röstades med ja eller nej
öfver de förslag, som konung och råd framlagt. Uppsigten öfver
hela statsförvaltningen var anförtrodd åt särskilde embetsmän, de så
kallade eforerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
