Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Kristendomens utbredande i det Romerska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl icke utan häftigt motstånd. Kejsarne voro emot de kristne,
emedan desse vägrade att bevisa dem guddomlig vördnad, såsom
hedningarne, hvilka antände rökverk framför deras bildstoder. De
hedniske presterna voro emot de kristne, emedan antalet af dem, som
tjente deras gudar och besökte deras tempel, blef dagligen mindre.
Månge fruktade, att kristendomen skulle upplösa Romerska staten,
då han förnekade denna stats gudar. De kristne förföljdes sålunda
ofta och häftigt, och man räknar icke mindre än tio allmänna
förföljelser, som under de första århundradena, tid efter annan, utbröto
mot de kristne.
Men dessa förföljelser, långt ifrån att nedslå eller försvaga den
kristna kyrkan, tjenade i stället till att allt mera stärka och utbreda
henne. När de kristne förbjödos att hålla sina sammankomster i
städerna, så församlade de sig i ödemarken, i aflägsna skogar och
bergsklyftor, der de under natten eller i morgongryningen höllo sin
gudstjenst. När de hotades med de strängaste straff, om de icke offrade
åt afgudarne, gingo de med frimodighet döden till mötes, hellre än
att de skulle förneka sin tro. De som sålunda ledo döden, kallades
martyrer. Deras ståndaktighet stärkte många, och derföre sades det,
att martyrernas blod var ett utsäde för kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
