Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 6. Kristendomens utbredande i det Romerska riket.
- 7. Karl den store.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med hedendom och afgudatjenst i Romerska riket alldeles
förbjudna; de, som förut öfvat förtryck, blefvo nu sjelfve förtryckte.
Hedningarne och de kristne bytte ställning: de förre blefvo nu
tillbakasatte och de senare upphöjde. Men månge kristne kunde icke
bära medgången. De bibehöllo ej sitt enkla, ödmjuka sinne, utan
började söka verldslig storhet och magt.
*
7. Karl den store.
Öfver det Frankiska riket herskade i senare hälften af det åttonde
århundradet och början af det nionde en konung, vid namn Karl,
som har fått tillnamnet den store.
Denne Karl var både en tapper krigshjelte och en utmärkt
regent. Genom segerrika krig mot de oroliga grannfolken vidgade han
åt alla håll sitt rikes gränser, så att vid slutet af hans styrelse dessa
sträckte sig i norr ända till Nordsjön och Elbefloden, i söder till
Medelhafvet, i öster ända till floden Raab i Ungern och i vester till
Atlantiska hafvet. Inalles hade han gjort fyratio två fälttåg.
Mycket långvariga voro hans krig emot de hedniske Saxarne,
hvilka innehade landen emellan Rhen och Elbe. Först genom
trettio tre års strider kunde han förmå dem och deras mägtige furste
Wittekind att underkasta sig hans välde och antaga kristendomen.
Äfven i fredliga värf var Karl den store lika utmärkt. Med
stor ifver sökte han upphjelpa den kristna kyrkan i sitt rike. Han
sörjde för att församlingarne försågos med goda biskopar och prester.
Hvar helst han fann duglige och kunnige män, inbjöd han dem till
sitt hof. Med stort nit arbetade han för upprättandet af skolor och
inrättade vid sitt eget hof en sådan, som skulle tjena de öfriga till
mönster. En gång inträdde han sjelf i skolan, hörde på
undervisningen och lät visa sig hvad lärjungarne skrifvit. De flitigaste bland
dem stälde han på sin högra sida och uppmuntrade dem med
vänliga ord. De håglöse måste ställa sig på hans venstra sida och
blefvo allvarligt bestraffade.
Kejsar Karl var en högväxt man och af skönt utseende. En
rak näsa, en frisk ansigtsfärg och ett rikt, svart, lockigt hår prydde
hans hufvud. Han var så stark, att han kunde lyfta en i full
rustning klädd riddare med en hand ifrån jorden och länge hålla
honom så. Hans drägt var enkel och vanligen bar han inga andra
kläder än dem, som hans hustru och döttrar hade spunnit och väft
åt honom. Blott vid stora högtider eller då han skulle mottaga
främmande sändebud bar han en guldstickad rock, en mantel med
gyllene spännen, en kostlig krona på hufvudet, och vid sidan ett svärd
besatt med ädelstenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0472.html
