Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifver anledning till en vind. Den vigtigaste bland dessa
orsaker är värmet.
Släpper man litet sågspån eller andra små lätta föremål
i ett kärl med vatten och anbringar eld under kärlet, så skall
man se, huru dessa korn komma i en hastigare rörelse,
allt efter som vattnet hinner uppvärmas. Gifver man noga
akt, så finner man tillika, att kornen stiga uppåt midtöfver
elden, att de röra sig i bågar utåt de ställen i kärlet, som
äro långt ifrån elden, samt att de derefter i bågar vända
åter till det ställe, der kärlet är varmast. Emedan kornen
följa med vattnet, kan man af deras rörelse se, huru vattnet går.
Nu är att märka, att hela jorden kan liknas vid ett
ofantligt sådant kärl, hvars botten och väggar utgöras af jordytan,
och i hvilket luften och på sitt sätt äfven verldshafven
utgöra vattnet. Luften uppvärmes liksom af en eld genom
solens brännande strålar vid eqvatorn. Der stiger hon således
uppåt emot luftkretsens yta. Hon rörer sig i bågar emot de
trakter, som äro mest aflägsna från eqvatorn, det vill säga
mot jordens poler. Der är det kallast, och der vänder luften
om i sakta sänkning mot eqvatorn, samt hinner inom
vändkretsarne ned till jordytan. Der skulle således två ständiga
vindar blåsa, nemligen en ifrån norr emot eqvatorn och en
ifrån söder. Men omständigheter, som bero af jordens
skapnad och hennes vridning omkring jordaxeln, göra, att dessa
båda vindar få en dragning mot vester: den ena går på södra
halfklotet ifrån sydost och till nordvest, den andra på norra
halfklotet ifrån nordost och till sydvest. Dessa ständigt
blåsande vindar kallas passadvindar. Att de för sjöfolk äro af
stor betydelse, förstås af sig sjelft.
Men värmeförhållandena öfver land och vatten äro mycket
olika; solvärmen vexlar med årstiderna och med dag och natt;
han är äfven olika från det ena dygnet till det andra på
samma ställe. Detta allt gifver upphof till många särskilda
luftströmmar eller vindar på hvarje särskild fläck af
jordytan och på hvarje ställe uppe i luften. Också är ju
knappast någonting mer ombytligt än vinden.
Om sommaren i våra kusttrakter och hela året om i
varmare land förekomma dagligen tvenne vindar, som kallas
hafsvind och landvind. Hafsvinden kommer ifrån hafvet och
börjar om morgnarne; landvinden kommer ifrån land och börjar
om qvällarne. Om morgnarne, när solen stigit på himmelen och
hunnit uppvärma landet, blir luften deröfver varm och stiger
mot höjden. I dess ställe kommer luft strömmande från
hafvet, som natt och dag behåller sin värmegrad mer
oförändrad. Detta är hafsvind. Emot aftonen, när solen mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
