Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Jordens berg och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beståndsdelen förekommer, indelas gråstensbergarten i tre olika
slag, nemligen: granit, hvari fältspat ymnigast ingår; gneis,
som håller mer och jemnare liggande glimmer än graniten;
samt glimmerskiffer, hvari glimmern utgör hufvudmassan. Till
urbergen räknas ock den bergart, hvaraf våra skiffertaflor
erhållas och som benämnes ur-lerskiffer.
Jemte de nämnda bergarterna förekomma i urbergen ännu
några andra inblandade. En sådan är t. ex. urkalk, äfven
kallad limsten eller kalksten; denna användes till kalkbränning,
och när han är finkornig och vackert färgad, t. ex. blandad
med ett löst, grönt mineral, kalladt serpentin, slipas och
poleras han till trappor, grafvårdar m. m. Hit hör den
kalksten, som förekommer i Östergötland i Kolmårdsbergen norr
om Bråviken och derföre fått namn af kolmårdsmarmor. Till
dessa bergarter hör ock talkskiffer, hvilken på åtskilliga
ställen bildar en tät, lätt arbetad stenart, som kan skafvas, sågas
och svarfvas och på grund deraf kallas tälgsten; på andra
ställen åter, der han är blandad med mycket qvarts, ger han
en stadig och fast stenart, som under namn af ställsten med
fördel användes i masugnsbyggnader, emedan han hvarken
smälter af hettan eller utskäres af slaggen.
Gråstensbergen innehålla på många ställen lager af malm.
Kopparmalmen förekommer merendels i glimmerskiffer, mera
sällan i granit eller gneis; men han ligger icke blandad med
dessa bergarter, utan med en massa af andra stenarter, till
större delen olika dem, som finnas i det ofyndiga eller
malmlösa berget. Jernmalmen, som finnes vida allmännare och i
större massor, ligger på samma sätt som kopparmalmen
omblandad med och omgifven af stenarter, som icke vanligen
innehållas i det ofyndiga berget. Silfver har i vårt land
funnits endast på några få ställen, vanligen såsom en ringa
beståndsdel af en blymalm, kallad blyglans. Guld har funnits
vid Ädelfors i Småland, der det förekommit jemte svafvelkis
i ett mägtigt lager af glimmerskiffer, som på alla sidor
omgifves af gneis. Utomlands erhålles guldet vanligen ur de
sandlager, som uppkommit genom söndergrusning af
bergarter liknande dem, hvilka träffas vid Ädelfors.
Gråstensbergens utsida är på många ställen
söndersprucken; dessa remnor och sprickor genomgå stundom bergen till
okända djup, och vatten tränger ned i dem från ytan. Men
bergen synas i forntiden hafva haft andra och ännu större
sprickor, som blifvit åter fylda med stenarter af annat slag
än dem, af hvilka berget för öfrigt består. Dessa
sprickfyllningar med bergarter af olika utseende, fast sammanhängande
med bergets öfriga delar, nämnas gångar. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
