Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första afdelningen
- Klass I
- 8. Hästskosömmet
- 9. Ärlighetens lön
- 10. De sju käpparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kappsäck. »Det kunde jag väl aldrig tro», sade landtmannen, »att
jag för ett enda söm skulle förlora både hästen och mer till.»
Sorgsen begaf han sig långsamt hem till fots, och från
den stunden upprepade han ofta för sina barn denna lärdom:
Vårdslöshet i ting, som synas ringa,
kan dig snarligt stora skador bringa.
*
9. Ärlighetens lön.
Utanför en stad bodde en fattig änka, som uppehöll sig
och sin unga dotter med att sticka, sy och tvätta. En gång
skickades flickan till staden för att återlämna arbete. För
detta fick hon en krona, som hon knöt in i sin näsduk. Då
hon kom hem och skulle lämna penningarna till modern,
märkte hon, att näsduken var borta. Gråtande gick hon
tillbaka för att söka efter den. På vägen mötte hon en herre,
som vänligt frågade henne, hvarför hon var så ledsen. Hon
berättade då, att hon tappat en näsduk, i hvilken en krona
var inknuten.
»Du behöfver icke gråta däröfver», sade den vänlige
mannen, »ty jag har funnit näsduken.» Därpå tog han en krona,
som han virade in i en dyrbar silkesnäsduk, och räckte denna
därpå åt flickan. »Den är icke min; säkert tillhör den jämte
penningarna någon annan; jag kan icke mottaga dem», svarade
hon och tänkte gå vidare. »Vänta litet!» sade mannen och
tog upp en annan näsduk. »Känner du igen denna?» frågade
han åter. »Ja, det är min näsduk», sade hon. Den vänlige
herrn gaf henne igen näsduken. Därefter räckte han henne
silkesnäsduken, i det han sade: »Detta är min näsduk. Emedan
du icke ville tillägna dig det, som ej var ditt, så skänker
jag dig den jämte penningarna däri som lön för din ärlighet.
Jag ville blott pröfva dig.»
*
10. De sju käpparna.
Det var en gång en man, som hade sju söner. De voro
egensinniga och brukade ofta kifvas. Deras fader hade länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0018.html
