Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass I - 26. Det tacksamma lejonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt lefde han en tid framåt. Lejonet sörjde visserligen för
hans uppehälle, men han tröttnade dock vid det ensamma
lifvet. Han beslutade därför att vända åter till sin herre och
öfverlämna sig åt rättvisan, om han ock skulle få utstå det
svåraste straff.
Bland sina förnämsta folknöjen räknade de gamla
romarne att se fångar och slafvar på en inhägnad plats strida
mot hungriga vilda djur. Landshöfdingarne i norra Afrika
läto därför fånga lejon och sända dem till Rom. En
sändning fångna lejon skulle just afgå från Afrika till Rom, då
Androkles infann sig hos sin herre. Denne befallde, att
Androkles skulle följa med till hufvudstaden och där strida
mot något af de vilda djuren.
Landshöfdingens befallning gick i verkställighet.
Androkles fördes in på stridsplatsen. En stor mängd nyfikna
människor fäste sina ögon på honom. Han väntade hvarje
ögonblick, att den håla, hvari hans motståndare förvarades,
skulle öppnas, och att denna, rasande af hunger och ilska,
skulle störta sig öfver honom och sönderslita honom.
På gifvet tecken öppnades hålans dörrar. Ett ovanligt
stort lejon rusade fram. Dess ögon blixtrade, dess rytande
kom åskådarne att darra, i raseri störtade det fram mot
Androkles. Men hastigt stannar det, betraktar uppmärksamt
sin motståndare, lägger sig ned på marken, kryper till hans
fötter och tjuter af glädje. Androkles igenkände snart i
lejonet sin vän från Afrikas öknar och begynte klappa och
smeka det. Med förvåning sågo åskådarne slafvens och
lejonets glädje öfver att återse hvarandra. De begärde, att
Androkles skulle omtala orsaken härtill. Han förtäljde då,
huru han gjort lejonets bekantskap, och huru de sedan lefvat
tillsamman en tid. Då åskådarne hört berättelsen, bådo de,
att Androkles skulle frigifvas, och att lejonet skulle lämnas
honom till skänks. Det skedde.
Androkles visade sedan i Rom lejonet samma ömhet och
tillgifvenliet, som det hade visat honom i Afrikas klipphåla.
De skildes ej mera från hvarandra. Lejonet följde Androkles
på Roms gator lika troget, som en hund följer sin herre.
Hvar helst de gingo fram, sade det förvånade folket: »Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
