Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 49. Det okända härliga landet efter R. Gustafsson - 50. *Fosterländsk sång af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kvällen?» »Ack», sade svanen, »nu är det natt.» »Men»,
återtog Harald, »det är ju alldeles ljust, ehuru solen icke
lyser.» »Sådan», sade svanen, »är sommarnatten här uppe
i norden.» Tätt invid en fjällsjö slog svanen ned.
Då Harald satt där vid sin ledsagares sida, sade han:
»Nu vill jag veta namnet på det härliga land, du visat mig.»
»Det landet», sade svanen, »är ditt eget fosterland, ditt kära
Sverige. Här är också jag född, och därför älskar jag dessa
dalar långt mer än söderns rika land. Och nu, då jag
har låtit dig se något af allt det sköna, som här finnes,
skall du också älska detta land.» »Ja», sade Harald, »jag
vill älska mitt sköna fosterland.»
Han sprang upp och började plocka blommor. De syntes
honom så vackra. De hade ju växt i det land, där också
han lefvat sina första barnaår, och som Gud gifvit honom,
att han där skulle bo och bygga, sedan han blifvit stor.
50. Fosterländsk sång.
Jag vet ett land på jorden, som blifvit mig så kärt,
att ej med ord jag mäktar det beskrifva.
Hvad öde än i lifvet mig månde bli beskärdt,
det landet kan jag aldrig öfvergifva.
För mig finns ingen torfva i världen mer så grön
och ingenstäds mer hvit ifrån himmeln faller snön,
ty detta kära land är fosterlandet.
Mot alla jordens skatter jag det ej byta vill,
så har det vuxit in uti mitt sinne.
Här sommarvindens susning som lärkans glada drill
är liksom helgad af ett barndomsminne.
Här sträckte första gången mot ljuset jag min famn,
och det var här jag lärde min bön i Jesu namn
ifrån min moders läppar första gången.
Och det är här, de nedlagt sin sträfvan och sin id,
och det är här, de tänkte, mina fäder,
och det är här, de hvila i oafbruten frid,
ack, det är deras stoft, hvarpå jag träder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
