Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass III - 77. Lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snabblöpningen var en högt värderad idrott. Till och
med konungar ansågo icke under sin värdighet att uppträda
som snabblöpare. Konung Harald Gille i Norge hade hållit
vad med sin halfbroder Magnus, att han skulle springa kapp
med dennes utmärkta häst. Han vann vadet och detta med
så mycket större heder, som han trenne gånger efter
hvarandra tillryggalade vädjebanan till fots och hvarje gång hann
till målet fortare än brodern, som satt till häst.
Vid skidåkningen begagnade man sig af tvenne långa,
på undre sidan glatta träskalmar, som bundos under fotterna.
När man ville hälsa på sina grannar, hvilka vanligen bodde
långt aflägset, eller hinna fatt det snabba villebrådet, var
det godt att medelst skidornas hjälp hastigt kunna ila fram
öfver snöfälten.
Skridskoåkaren begagnade sannolikt i äldsta tider
glattslipade hästben i stället för stålskor. Medelst en broddad
staf sköt han sig fram öfver isen. Som en skicklig
skridskolöpare omtalas isländingen Skarpheden. Han for hastigt
som vinden fram öfver den tillfrusna floden och hoppade med
ett språng öfver en nästan sju meter bred, öppen flodränna,
fortsatte på andra sidan sitt lopp och fällde därunder en af
sina fiender.
Bollkastning på isbelagda sjöar var en mycket öflig lek.
Därvid begagnade man sig af träklot. De spelande delade
sig i två flockar. En i den ena flocken kastade upp bollen
i luften med handen och slog den framåt med bollträet.
En af dem, som hörde till andra flocken, försökte att taga
den med handen eller slå den tillbaka med bollträet. Härtill
fordrades mycken skicklighet, ty motspelarne sökte hindra
det genom skuffningar och försök att själfva slå bort den.
Förmådde han ej taga bollen eller slå den tillbaka, blef det
hans lott att springa efter den, under det den med stark
fart rullade bort utefter den hala isen. Stundom inbjödos
invånarne i hela den omkringliggande bygden att åse
bollkastningen.
Repdragningen gick så till, att hvardera kämpen fattade
i ett tåg, hvars båda ändar voro hopknutna, så att de
bildade en ring, eller i ändarna af tvenne läderremmar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
