Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass IV - 86 A. Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86 A. Pröfningen.
Vid kanten af en skogsdunge stod en liten stuga. Ägaren
hade aflidit och lämnat efter sig en tioårig gosse vid namn
Erik. Denne bebodde nu stugan tillsamman med sin
mormoder. Men länge kunde de ej hoppas att få bo där, ty stugan
måste säljas för att betäcka den skuld, hvari den aflidne
hade råkat genom sin benägenhet för starka drycker. Att
nödgas flytta från det kära hemmet smärtade i synnerhet
den gamla gumman, helst hon ej hade någon annan tillflykt
än fattighuset. Men äfven Erik var djupt bedröfvad öfver
den förestående flyttningen. I hemlighet uppgjorde han för
sig själf en plan, som, om den lyckades, skulle rädda stugan
åt mormodern. Han beslutade att bedja grannen, åt hvilken
stugan var pantförskrifven, att låta henne bo kvar, till dess
Erik blefve stor; han ville då genom arbete betala faderns
skuld. Sedan han noga öfvertänkt allt och bedt Gud hjälpa
sig, meddelade han mormodern planen. Hon betviflade, att
fordringsägaren, som var känd såsom en hård man, skulle
bevilja gossens begäran, men, »Gud kan beveka hans hjärta»,
tänkte hon, och så lät hon gossen gå.
När Erik kom till grannen, satt denne vid ett bord och
drack med några af sina vänner. Gossen hälsade höfligt och
framställde därpå sin begäran. »Äpplet plägar icke falla
långt från trädet», sade mannen, »din far drack upp allt,
hvad han förtjänade, och mer till; troligen kommer äfven du
att göra på samma sätt.» »Nej, visst icke», svarade gossen,
»jag har aldrig smakat starka drycker, och med Guds hjälp
kommer jag icke heller att göra det.» »Du talar stora ord,
men tänk, om jag för att bevilja din bön fordrar, att du
dricker detta», sade mannen och pekade på ett af de
halffyllda glasen. Gossen sänkte hufvudet och svarade intet.
Man kunde se, att han kämpade med sig själf. Men efter
några ögonblick fäste han åter sina ögon på mannen och
svarade: »Jag har föresatt mig att icke smaka starka drycker,
och denna föresats vill jag icke bryta.» »Och jag har
föresatt mig att sälja stugan», sade mannen, »så vida din mormor
icke på annat sätt kan betala mig. Detta kan du hälsa
henne. Farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
