Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 102. *Svalan af C. V. Böttiger (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag bygger bo af ler, jag kläder
på tusen sätt dess golf och vägg,
jag väljer mossa, gräs och fjäder,
att mjukt där blir för mina ägg.
Jag bygger det inunder åsen
af mänskors tak. Där är mig bäst.
Jag vaktar hyddan, vaktar låsen
och lockar trefnaden som gäst.
Om höns och dufvor tar jag vården,
ty öga finns ej skarpt som mitt.
När höken kretsar öfver gården,
då hvisslar jag sivitt, sivitt.
Och de förstå min vink och dölja
sig fort i buren och i byn.
Jag skyndar röfvarn att förfölja
och jagar honom uppåt skyn.
Så är jag sedd i hemmet gärna,
man stör mig ej det minsta grand,
och månget korn och mången kärna
man bjuder mig med gifmild hand.
Men jag försmår all sådan föda,
min fladdrar öfver vattnen skygg.
Jag har min bärgning utan möda
af dagens sländor, kvällens mygg.
Hur många fåglar mera granna
jag skjutas ser och fångar bli!
Men jag får lefva, jag får stanna
och flyga kring och vara fri.
Men, när den kulna hösten stundar
och natt blir lång och himmeln grå,
från alla tak och alla lundar
vi samlas alla svalor då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
