Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 107 A. Omberg af R. Fjetterström (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina vågor sköljande fyra landskaps stränder, här
utbreder sig för ens ögon i hela sin storlek. Vägen ned från
Hjässan, som leder genom dels gammal granskog och dels
yngre skog af lärk, silfvergran och bok, går högt öfver
och jämnlöpande med den nedanför liggande sjön och sluttar
sakta mot bergets södra ände.
Helt nära bergets fot träffa vi här på en af vårt lands
äldsta och märkvärdigaste fornlämningar, ruinerna af
Alvastra kloster. Af de helt visst en gång ganska betydande
byggnaderna återstå nu endast några förvittrade
kalkstensmurar efter den forna kyrkan samt några ringare kvarlefvör
efter de gamla klosterhusen jämte åtskilliga grafstenar öfver
konungar och andra märkliga män, som för århundraden
sedan här funnit sin lägerstad. Belägenheten är just sådan,
som man gärna vill tänka sig att ett forntida klosters bort
vara. Tyst och undangömdt i dalen vid det väldiga bergets
fot, öfverskuggadt af de högresta bokarna i bergets branta
sluttning, icke synligt, förrän man befinner sig i dess
omedelbara närhet, tyckes detta kloster hafva varit en plats,
där det trötta hjärtat kunde finna en efterlängtad hvila och
det åt Gud hängifna sinnet få tillfälle att ostördt af
världens buller och äflan söka det, som ofvantill är.
Under den nyss beskrifna färden långs öfver berget
hafva vi varit i tillfälle att till en del göra oss bekanta
med Ombergs härliga natur. Men, vill man få en fullständig
kännedom om detsamma och skåda hela dess storartade
skönhet, bör man äfven göra en färd på sjön utefter berget;
man välje dock därtill en lugn dag, ty, då Vättern blifvit
upprörd, är den osäker att befara i en mindre farkost.
Från sjösidan betraktadt erbjuder oss berget en egendomlig
anblick. Väggarna, som utefter hela dess längd stiga
lodrätt upp ur sjön, på några ställen till en höjd af nittio
meter, och som än äro jämna och skifferartade, än
sönderbrutna i väldiga öfverhängande klippblock, göra
ovillkorligen på åskådaren ett starkt intryck. De sällsammaste
bergbildningar hafva uppstått dels af årtusendens vågsvall och
dels af de lösare berglagrens småningom skeende
förvittring. Folktron har ock haft mycket att skaffa med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
