Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 108. *Skärkarlen af H. Sätherberg (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108. Skärkarlen.
På en ödslig häll
står mitt lugna tjäll
bland de tumlande vågornas lek.
Jag är bortglömd och arm,
men vid hafsmoderns barm
är jag trygg som den rotfasta ek.
Jag är konung här
på de vilda skär;
mina mödor de gifva mig skatt.
Hvart jag vänder mitt lopp,
drar jag skördarna opp
ur de dimmiga fjärdarnas natt.
Mina åkrar stå
uti böljor blå,
mina ängar i svindlande djup;
mina hjordar gå vall
i de brusande svall,
där jag svänger min ilande slup.
Och en makas famn
är den lugna hamn,
dit jag vänder om kvällen i frid;
vid vår sång, vid vår bön
somnar dagen på ön,
somnar hafvets och vindarnas strid.
Och som fisk på våg
är jag lätt i håg,
och som morgon med vaknande vind
är jag frisk och förnöjd,
och jag sjunger af fröjd,
och jag sjunger med rosor på kind.
Pris åt djup och grund!
Pris åt fjärd och sund
och åt den, som har gjort dem så väl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
