Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 114. Visby efter C. J. Bergman (IV) - 115. *Gotland af B. E. Malmström (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan både egendomlig och praktfull tafla visar den
forna hansestaden, då man en sommardag kommer seglande
eller ångande norr ifrån, eller om man i roddbåt gör en
utfärd på hafvet långs visbystranden. En befäst stad i
medeltidsskrud med vallar och med ringmur, hvilken
ytterligare förstärkes af omväxlande högre och lägre flersidiga
torn, tyckes liksom stiga upp ur vågorna. I en aflång
kretsform sträcker sig långs hafvet den sexhundraåriga
stadsmuren, som med hänsyn till storartad prydlighet icke lär
äga sin like i norra Europa. Denna fästningsmur, som har
trenne tornlika hufvudportar och utom dessa tjugofem
jordfasta och åtta s. k. sadeltorn, omsluter staden, som likt en
skådebana höjer sig med tre afsatser, och öfver hvars
husmassor, som hvila bland jättehöga valnöt- och andra löfträd,
resa sig de väldiga kyrkruinerna och de hanseatiska
köpmanshusen med sina smala, trappformiga gafvelspetsar. Längst
till vänster ser man de ofvannämnda kyrkorna samt uppe
i staden domkyrkan Sankta Maria och längst uppe på
Kyrkberget och södra klinten ringmuren med dess väldiga torn,
hvilka ännu tyckas stå kring kyrkor, hus och trädgårdar
liksom grånade, jättelika, förstenade skyltvakter från forna
tider. Och, är det afton, och lutar solen till sin nedgång, då
öfverdragas de grå minnesvårdarna och de grönskande
trädgårdarna af gyllene färgglans, då återkastas solljuset i
strålar af guld och purpur från fönsterrutornå uti den lilla, i
löfrik bädd hvilande staden, hvilken då tyckes liksom med en
allmän festlig belysning vilja fira sina minnens fest. Sådan
är taflan, när man blickar åt staden. Vänder man sig om,
har man på himmel och haf solnedgångens underbara, hvarje
ny dag i ny härlighet skiftande färgprakt. Endast när man
liksom här har framför sig i väster ett alldeles öppet haf
kan man få njuta af ett så oförlikneligt skådespel som detta.
115. Gotland.
Här dvaldes fordom — sagan så har sagt —
i guld och purpur hafvets härskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
