Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 123. Boken efter S. Almquist och C. A. T. Björkman (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af alla våra löfträd är boken det enda, som bildar i
strängare mening verkliga skogar. Där den är allmän,
inverkar den mer än något annat trädslag på landskapets
allmänna utseende och är för sådana trakter det mest
utmärkande trädet i samma mening, som barrträden äro det längre
upp mot norden. I detta afseende behöfver man blott påminna
sig Själlands berömda bokskogar. En bokskog har också
genom sin yppiga växt en sydländsk prägel, hvilken bildar en
slående motsats till det vittnesbörd om en karg natur, som
äfven den frodigaste barrskog onekligen afgifver. Vackrast
är bokskogen om våren, medan det späda löfverket ännu har
en ljus grönska. Men äfven i sin sommarskrud gör en frodig
bokskog ett mäktigt intryck. Mot det höga, täta, mörkgröna
löfhvalfvet, hvarigenom regnet knappt kan tränga,
framträda i egendomlig motsats de långa, släta, ljusa grenarna
och stammarna och icke minst den bara, på växtlighet nästan
blottade marken. Endast under våren, innan löfverket
hunnit tätna, trifvas på denna frodiga örter. Under sommaren
är marken endast klädd af de bruna, läderartade löfven
från föregående år, hvilka jämte löfhvalfvets rika skuggor
hindra uppkomsten af en gräsmatta i bokskogen. Om hösten
däremot framalstrar den myllrika marken en rik växtlighet
af svampar.
2.
Boken fordrar en god, myllrik, sandblandad lerjord
eller lerblandad sandjord, hvilken trädet själft förbättrar
och göder genom det ymniga affallet af blad, hvilka
långsamt multna i skuggan af den rika löfkronan. Under
gynnsamma förhållanden kan boken uppnå en ålder af 250
till 300 år. Vanligen och fördelaktigast afverkas den dock
vid en ålder af 120 till 140 år, intill hvilken tid
bokskogen till skillnad från flera andra trädslag bibehåller
sig tät eller, som det af skogsmännen benämnes, sluten.
Hjälpgallring, d. v. s. borthuggning af öfverskuggade och
undertryckta träd, som snart skulle torka och dö i brist
af ljus och luft, företages, då skogen nått tjugofem till
trettio års ålder, och kan förnyas hvart tjugonde eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
