Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 126. Halland efter A. Bondeson m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utseende. I dälderna mellan bergen ligga mossar samt en
och annan sjö. Det är här en stor fägnad, då ögat någon
gång möter en mindre bok- eller barrskog. I forna tider
voro dock dessa trakter rikt skogbeväxta. Ja, mångenstädes
skall skogen hafva sträckt sig från östra gränsen ut till
hafsstranden. Men genom fiendehand och oförnuftigt
svedjande har den så småningom minskats. Återväxten hindras
alltjämt därigenom, att man bränner ljungen, skogens amma,
för att erhålla ett ringa fårbete och några kannor lingon.
Staten och enskilda hafva dock i senare tider gjort stora
uppoffringar för skogsplantering på de öde hedarna och
bergen. De största ännu återstående skogarna finnas i allmänhet
i och vid hufvuddalarna, i hvilka de från Småland och
Västergötland kommande större åarna flyta fram. I dessa floddalar
med deras stundom rätt betydliga vattenfall träffar man
ofta platser af synnerlig skönhet, hvilka liksom åtskilliga
ganska vackert belägna herrgårdar bjärt sticka af mot
landskapets utseende i öfrigt. Bland sådana ställen må nämnas
Oskarsström och Johansfors, där Nissan bildar forsar,
hvilkas vattenkraft numera tillgodogöres vid flera
fabriksanläggningar, Lagans omkring tio meter höga vattenfall Karsefors,
beläget ej långt från Laholm och bekant för sitt betydliga
laxfiske, samt Ätrans näst största fall, den vackra
Yngeredsforsen, som brusar fram i en vild och skogig nejd.
Att jordbruket i de östliga delarna, som länge varit
obygder, och där matjorden sedermera bränts bort genom det
upprepade svedjandet och ljungbränn an det, ej kan hafva
vunnit någon större utveckling, faller af sig själft. Kring
de enstaka gårdarna ligga några steniga gärden. Först
småningom har något mera åkerjord vunnits genom odling
af mossar. Till följd af de vidsträckta betesmarkerna
uppehälles en efter förhållandena rätt stor kreatursstam. Också
tager bonden i dessa trakter sin väsentliga inkomst från
ladugården genom uppfödande af får samt framför allt af
oxar. Där skog finnes, får äfven den lämna sitt bidrag till
folkets uppehälle. Den hugges mestadels till ved, som
försälj es till slättboarne. Boken förarbetas dessutom till
stäfver, hvaraf en del utskeppas till Norge. Endast på få ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
