Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 132. De bohuslänska fiskena af A. H. Malm (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en följd af vintrar finnes alltid sill vid Bohusläns kust
ehuru i jämförelsevis ringa mängd. Sådan kan sålunda
fiskas där äfven under somrarna.
En annan, helt liten sillsort, skarpsill, förekommer vid
hösttiden men icke till större mängd nu, sedan hafssillen
börjat gå mot land.
Bohusläns stora fiske efter hafssill börjar redan på hösten
ett par mil från land, medan sillen är i antågande, och
idkas då med garn. Dessa garn äro nät med så pass täta
maskor, att sillen fastnar i dem, då den simmar mot garnen.
De hafva i öfre kanten en rad korkstycken och i den nedre
en likadan rad små stenar, så att de, när de på riktigt
sätt utkastas i vattnet, ställa sig lodrätt med utspärrade
maskor. Flera garn äro fastgjorda vid hvarandra, och
radens eller, som det kallas, länkens ände är fäst vid den
båt, hvilken garnen tillhöra. Medan fisket pågår, äro båtens
segel nedfirade, men båten är icke förankrad utan drifver
tillika med garnen. Sådana garn kallas därför drifgarn.
Sedan garnen sålunda drifvit längre eller kortare alltefter
tillgången på sill, upptagas de och sillen med dem. Fyra
eller fem fiskare arbeta tillsamman på hvarje båt.
Den mesta sillen fångas under vintern, då sillstimmen
hafva hunnit in mellan skären och kusten samt där blifvit
tätare i de trängre vattnen. Då fiskas med garn och vadar.
Garnen utläggas i vattnet liksom vid drifgarnsfiske, men,
emedan sillen nu går mycket tätt, behöfva garnen icke drifva
för att liksom söka upp den. Enär de ej förloras här lika
lätt som i öppna sjön, behöfva ej fiskarne kvarstanna vid
dem utan kunna fara i land och förrätta andra göromål,
medan garnen stå ute några timmar. Garnen böra likväl
fastgöras med tåg och ankare för att icke drifvas bort af
strömmar i vattnet eller af stormar. Garn, inrättade att
nyttjas på detta sätt, kallas sättgarn. De liksom
drifgarnen göras ej mycket stora, på det att de skola kunna handteras
utan för stor svårighet. Längden är vanligen trettio meter
eller något mera, men några stycken förenas i en rad.
Garnens djup är ej heller stort, endast sex till tolf meter.
Detta beror dels därpå, att vattnet på de flesta ställen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
